Mars

Mars har varit en kontrovers långt innan kolonierna grundades. På 1800-talet blev Mars föremål för en utomjordingshysteri orsakad av Percival Lowells iakttagande och kartläggande av kanaler på Mars. I och med kartläggandet fick Mars sina första namn som hänger med än idag. Nästa hysteri kom i och med Orson Welles radiodramatisering av H. G. Welles bok Världarnas Krig, där marsianerna invaderar jorden. Som resultat av denna radiodramatisering sågs det marsianer i varje buske. Marsianer har sedan kommit upp då och då i olika media. Edgar Rice Burroughs, mannen bakom Tarzan, hade viss framgång med sina böcker om John Carter och dennes äventyr på Mars, men när Viking-sonderna landade och skickade hem bilder på en röd stenöken försvann alla förhoppningar om liv på Mars. Ändå kom ett visst hopp tillbaka om en död civilisation, först i och med en bild på en geologisk formation som liknade ett ansikte som sändes hem från Viking-kretsaren och senare i form av upptäckten av möjliga fossila bakterier i en meteor som kommit från Mars.

Idén att kolonisera Mars är inte heller helt ny. Ray Bradbury var en av de som lekte med idén med sin The Martian Chronicles och NASA medgav att Mars var nästa mål efter månen. Flera obemannade uppdrag föregick det första bemannade uppdraget till mars, och i februari 2011, efter nästan sju månaders resa, landade människor för första gången på Mars. Vid Marslandingen bekräftades frågan om liv på Mars. Man hade nu entydiga bevis på att det fanns liv i form av mikrober i jorden på Mars. Några högre former av liv kunde man dock inte finna och Mars-ansiktet visade sig mycket riktigt vara en geologisk formation som inte skapats av någon högre intelligens.

I april 2033 landade de första kolonisterna på Mars och upprättade den rysk-amerikanska Soujourner-kolonin i ett unikt samarbetesprogram. Från början var det tänkt att kolonin skulle administreras av ett gemensamhetsråd, men senare blev det bestämt att kolonin administrerades via Förenta Nationerna och till slut tog USA över administrationen av kolonin.

Man var från början livrädd för att de marsianska mikroberna skulle kunna angripa det jordiska livet, men till en början verkade det som om marsianskt mikrobiologiskt liv helt enkelt inte brydde sig om människor eller de djur och växter som kolonisterna tog med sig till sitt nya hem. Kolonisterna började slappna av, men i december år 2036 besannades alla farhågor. Det visade sig att några av de marsianska mikroberna faktiskt kunde angripa den mänskliga organismen. Marspesten var ett faktum.

Vid det här laget var nya kolonisters skepp redan på väg. En helt amerikansk och en fransk expedition skickades iväg i långsamma banor redan i september samma år, och återkallande av dessa skepp var helt enkelt omöjligt. Soujourner-kolonin försattes i karantän och man hoppades på att man skulle komma på ett botemedel till dess att de nya kolonisterna skulle nå fram. Som tur var fann man ett botemedel och en behandlingsmetod lagom till kolonisternas anländande.

Koloniseringen av Mars fortsatte därefter. Den brittiska kolonin skickades iväg under 2039, efter att det fanns en behandlingsmetod mot Marspesten, och började sättas upp på Mars när den anlände 2041. Marskolonierna fick immigranter från hela världen, dels i form av de som hade råd och dels i form av de som hade företagssponsrade kontrakt. Detta, tillsammans med de första infödda marsianerna, gjorde att kolonierna växte så det knakade. På grund av att kolonierna växte så snabbt som de gjorde blev man också tvungen att påbörja terraformningen av Mars.

Allt eftersom kolonisterna blev fler och fler så började också kontroverserna att bli större. Med undantag av Arcadia, den brittiska kolonin, så hade alla kolonier problem med kolonialmakterna. Arcadierna såg sig som britter och var lojala mot kronan, medan de övriga koloniernas invånare och i synnerhet invånarna i Soujourner såg sig som marsianer. Redan på 2050-talet uttrycktes de första önskemålen om frihet och självständighet.

Det var dock först i och med studentrevolten 2067 som självständighetsönskningarna blev allmänna. Fram tills dess var det högljudda minoriteter som önskade självständighet, men efter att regeringstrupper slagit ner studentkravaller i Olympos City strax före jul 2067 kom ordet "självständighet" att höras på nära nog allas läppar. I januari 2068 förklarade sig Tharsis och Mount Olympos självständiga och fria.

Utropandet av Mount Olumpos och Tharsis som självständiga kolonier innebar inte enbart inrikespolitiska problem för USA respektive Frankrike. Ryssland, hårt pressat vid den sibirisk-kinesiska gränsen, jublade, erkände de nyblivna staterna som självständiga och skänkte omedelbart fem krigsskepp till Mount Olympos och Tharsis. USA hoppades att Tharsis och Mount Olympos skulle slåss om sina nya militära resurser, men till deras besvikelse så enades Tharsis och Mount Olympos om bildandet av en gemensam försvarsmakt, Martian Defence Force eller MDF.

En vänlig relation mellan Ryssland och de nya marsianska staterna blev inledningen till att fler stater öppet stöttade Ryssland i krisen med Folkrepubliken Kina. Därmed hade en kris som hotade att gå till öppen konflikt, eventuellt med kärnvapeninsats, avvärjts. På grund av de internationella konsekvenserna kunde vare sig Frankrike eller USA återta sina kolonier förrän senare. Innan USA hade hunnit sätta samman en styrka för att återta Mars-kolonierna blev även Soujourner självständigt genom en oblodig kupp, och USAs sista fotfäste på Mars försvann.

Arcadias självständighet kom av bara farten, då Soujourner-kuppen gjorde att länken till Jorden bröts. På Jorden uppfattades detta som att även Arcadia utropade sig som självständiga, och när kontakten etablerades igen upptäckte Arcadias interimregering att kolonin numera var att betrakta som självständig. Efter snabba förhandlingar med den brittiska regeringen valde man att stå som en självständig stat i det brittiska Samväldet och att man skulle behålla den brittiska regenten som även Arcadias regent.

Hela tiden förberedde USA ett militärt återtagande av de marsianska kolonierna, men dessa planer lades på tid på obestämd framtid år 2073, så de fyra marsianska staterna tillsammans med de tre andra extraterranska staterna samt Ryssland och Sydafrika bildade den Jovianska Försvarspakten. USA skulle därmed inte kunna genomföra ett militärt återtagande utan att riskera ett storkrig på Jorden med Ryssland. Därmed blev alla planer på ett militärt återtagande frysta.

Trots Mars-koloniernas trettio år som självständiga stater har USA och Frankrike som enda länder fortfarande inte erkänt de marsianska staterna som självständiga. Detta gör att USA och Frankrike är delvis isolerade gentemot omvärlden. Inte heller verkar det som om de tänker ändra sig på den punkten och man kan inte utesluta framtida militära aktioner mot Mars. I en ny version av Världarnas Krig, den här gången med människor från Mars som fiender istället för de traditionella utomjordingarna, rullar röda stridsvagnar fram i amerikanska mellanvästern, marsianska styrkor atombombar New York, sänker Kalifornien i havet med masslungevapen från rymden och genomför massavrättningar av amerikaner i Södern. Först när amerikanerna sätter in biologisk krigföring mot den marsianska invasionsarmén kan hotet från Mars avvärjas. Den nya versionen är en dyr Hollywood-produktion med bismak av fascism och propaganda, och tyder mer än någonting annat på att man vill utmåla de marsianska staterna som skurkar som förberedelse för militär insats.

Geografi

Mars-geografin har till stor del varit oföränderlig i hundratusentals - kanske miljontals - år, men nu håller geografin på att förändras på ett sätt som aldrig tidigare har hänt i mänsklighetens historia, tack vare terraformningsprogrammet.

Från början dominerades det marsianska landskapet av rött, brunt och svart, men även om det röda och svarta är dominerande på marken så är himlen numera mörkt purpur, allt eftersom atmosfären blir tjockare och tjockare.

Mount Olympos

Mount Olympos är den största av de fria marsianska staterna och också den som står för lejonparten i Marsianska Försvarsalliansen. Namnet kommer av den geografiska placeringen, vid foten av den största aktiva vulkanen i solsystemet, Olympus Mons. För att skilja de olika företeelserna åt så är Olympus Mons namnet på vulkanen, Mount Olympos är namnet på staten och Olympos City namnet på huvudstaden.

Fyra stora kupolstäder huserar den större delen av den unga republikens invånare, men det finns även ett antal mindre utposter som så småningom kan växa till städer. När terraformningen av Mars är klar kommer tillväxttakten öka ännu mer.

Olympos är en demokratisk republik, vars grundlag är nästan identisk med Amerikas Förenta Staters. Den stora skillnaden är att republiken än så länge är för liten för att ha flera delstater. Kongressen består därför än så länge av ett representanthus, men en senat kan tillsättas i framtiden om republiken blir allt för stor. Val sker genom enmansvalkretsar vartannat år. Man väljer ledamöter till representanthuset ett år för att två år senare välja president. Cykeln upprepas sedan, så att nästa representantval sker två år efter presidentvalet.

Mount Olympos har goda diplomatiska kontakter med de tre andra marsianska kolonierna, och man har direkt stöd från Merkurius och Ryssland. Olympos är tillsammans med Storbritannien, Ryssland och Sydafrika den viktigaste samarbetspartnern inom JDT, och även om den militära basen på månen Phobos samägs av alla marsianska stater så har skötseln av den anförtrotts Mount Olympos. Olympos har ett värnpliktsförsvar för såväl män som kvinnor som infördes strax efter oavhängighetsförklaringen.

Mount Olympos lag är i princip en nedbantad och något omskriven version av Amerikas Förenta Staters. Åsikts- och religionsfrihet är de första artiklarna i konstitutionen och man tar mycket allvarligt på dessa rättigheter. Även AIer och klonade människor äger rätt att söka medborgarskap i Mount Olympos, till skillnad från många jordiska nationer.

Den stora produkten framför alla andra i Mount Olympos är mat och livsmedel, huvudsakligen artificiell och växthusodlad sådan. Dessa livsmedel exporteras både utåt och inåt i solsystemet - Merkurius är en given kund, liksom asteroidbältskolonierna och Ganymedes.

Arcadia

Arcadia är den minsta marsianska staten och en före detta brittisk koloni i Storbrittaniens enda större försök att ta sig ut i rymden. Man fick hjälp av både Europa och Förenta Staterna i detta oerhört kostsamma projekt, som mest kom till för att återerövra Storbrittaniens forna glans. Kolonin ligger på Arcadia Planitia nordväst om Olympus Mons.

British Aerospace samarbetade med British Airways för att skapa en stabil och reguljär trafik mellan Arcadia och Jorden. BAes Mars-skyttlar, särskilt anpassade för de unika atmosfäriska förhållandena på Mars togs i bruk och började användas även av de andra kolonierna. Även de jordiska Pegasus-skyttlarna, skapade för att användas i Jordens tätare atmosfär och högre gravitation, blev en internationell succé. Tack vare BAes framgång kunde Arcadia-kolonin blomstra och även en militär närvaro blev nödvändig i rymden. Den stolta kungliga brittiska flottan lyftes upp i rymden. Den ljusnande framtiden verkade sannerligen höra till det brittiska imperiet, och Rule Brittania kunde än en gång framföras med berättigad stolthet.

Som med alla andra projekt fick Arcadia ett snöpligt slut. Till skillnad från de övriga Mars-kolonierna gjorde inte kolonisterna uppror mot kolonialmakten, utan man tappade helt enkelt kontakten med Storbrittanien i samband med grannkolonin Soujourners uppror mot Förenta Staterna år 2069. Av någon anledning sågs händelsen som ett utbrytande ur de Förenade Kungadömena och Arcadia erkändes som en självständig stat innan de ens förstått vad som hänt. När kontakten väl etablerades igen såg man över de snöpliga händelserna och beslutade sig för att låta Arcadia stå kvar som självständig nation snarare än koloni. Förr eller senare skulle man ändå vara tvungen att släppa kolonin.

Arcadias invånare ser sig visserligen som självständiga, men de räknar sig fortfarande som britter och är stolta över det. De har fortfarande den brittiske kungen som sin statschef och liksom deras föregångare Nya Zeeland och Australien ingår Union Jack i Arcadias flagga som ett tecken på deras medlemsskap i det brittiska samväldet.

Tharsis

Tharsis ligger vid Tharsis Montes, sydost om Olympus Mons. Det är den näst största marsianska staten, med nästan fem miljoner invånare fördelade på tre städer. Den största av dessa, Valle-de-Tharsis, är också huvudstaden.

I mångt och mycket följer Tharsis historia Mount Olympos. De båda länderna är varandras tvillingar och de starkast allierade på Mars. Dessutom ligger de geografiskt nära varandra vilket naturligtvis underlättar och de har också en gemensam valuta tillsammans med Soujourner.

Tharsis har problem med lojaliströrelser som vill att landet ska vara en del av den franska republiken och som inte ville bli självständiga. Lojaliströrelserna får med största sannolikhet stöd från Frankrike och USA i syfte att försvaga den lokala regeringen och göra det lättare för framtida invasion och militärt återtagande av Mars. Sådana problem har Mount Olympos alltid förskonats ifrån och det påstås ofta att Tharsis alltid går i Mount Olympos ledband. Dessa problem märks i synnerhet i Noveau Gascogne.

På samma sätt som Mount Olympos baserar sin konstitution på den amerikanska så baserar Tharsis sin konstitution på den franska. Detta gör att man har ett parlament som leds av en premiärminister som regeringschef och en mycket mäktig president som statschef.

Soujourner

Den första kolonin på Mars var Soujourner. Kolonin sattes upp inte långt från Carl Sagans Minnesplats, den plats där Pathfinder landade och började utforska Mars. Kolonin var ett amerikanskt-ryskt samarbete som till att börja med administrerades gemensamt. På grund av meningsskiljaktigheter mellan USA och Ryssland, samt på grund av att andra intressenter ville lägga sig i hanteringen av Mars, tog Förenta Nationerna över administrationen och lade den under UN Office of Martioan Affairs, UNOMA. Inte heller detta arrangemang visade sig hålla, och till slut tog Amerikas Förenta Stater ensamt ansvaret för underhåll och styre av kolonin.

Soujourner var den plats som hade mest problem med Marspesten under 2037-2039 och det var också där som indexfallet (den första sjuka personen) dök upp. Lösningen till problemet kom när man upptäckte att mikroben som orsakade till pesten vräkte ur sig mycket giftiga toxiner vid förbränning av alkohol.  Detta gjorde att all alkohol förbjöds på Mars med omedelbar verkan. Efter ungefär två års forskning lyckades man finna en behandlingsmetod och ett vaccin som motverkade Marspestens effekter.

Soujourner har alltid bubblat av uppror. De första kolonisterna ville bli helt självständiga från början, vilket var en av orsakerna till att UNOMA sattes upp. När Soujourner väl förklarade sig självständiga så fortsatte bubblandet. Nu var det dock lojalisterna som inte ville acceptera att Soujourner brutit sig fria. Huvudsakligen är det den ryska delen av Soujourners befolkning som önskar vara självständiga, medan en minoritet av det amerikanska befolkningen vill återgå till att vara en del av USA.

Terraformning

I strid mot Marsavtalet från 2002 så inleddes terraformningen redan 2040. Marsavtalet ville låta Mars vara orört, medan kolonisterna var beroende av en mer livsduglig atmosfär för att över huvud taget kunna arbeta effektivt. Mars var direkt farligt, inte bara på grund av den låga temperaturen och det låga atmosfärtrycket, utan också på grund av att den tunna atmosfären inte gav något skydd mot strålning. Genom att terraforma Mars kunde man bli av med strålningsrisker och lågt lufttryck, vilket skulle eliminera behovet av tjocka och otympliga tryckdräkter. Låg temperatur och syrehalt kunde åtgärdas senare, och så småningom skulle man till och med få en grön planet till i solsystemet.

År 2040 började arbetet mot utopin. Man angrep problemet från flera olika håll, men primärt måste lufttrycket och temperaturen upp. Genom att luftbromsa isasteroider ökades luftfuktigheten i atmosfären. Speglar riktade solljus mot Mars södra polarkalott som till stor del består av kolsyreis. Djupa borrhål ledde upp heta gaser till ytan vilket ökade temperaturen.Genom dessa insatser ökade dels atmosfärtrycket. Dessutom ökade mängden växthusgaser i atmosfären, vilket höll kvar mer värme och ökade temperaturen och trycket än mer. Som resultat av detta smälte mer vatten och koldioxid, vilket ökade temperatur, luftfuktighet och atmosfärtryck ännu mer.

Idag har Mars atmosfär nästan hälften så högt atmosfärtryck som Jorden, vilket ska jämföras med den tiondel som man började med för 60 år sedan. Viss grönska har börjat uppstå och det finns flera sjöar på Hellas Planitia, Argyre Planitia och Vastitas Borealis. Medeltemperaturen har ökad med hela 25 grader, och 2098 rapporterades de första regnen på Mars. Strålningsnivån har sjunkit dramatiskt. Syrehalten har inte stigit såpass mycket att man kan leva utan skyddsmask, men numera behövs bara andningsmask och varma kläder. Tryckdräkt är alltså ett minne blott.

Man beräknar att atmosfären bör gå att andas om senast fyrtio år, om grönskan fortsätter att sprida sig. En del fruktar att terraformningen kan gå så långt att stora delar av norra halvklotet ställs under vatten, däribland Arcadia Planitia och Acidalia Planitia. Sådana problem ligger förmodligen minst hundra år in i framtiden och kräver mer än smältandet av den norra polarkalotten.

Problem

Marsiansk politik har två problem att tampas med. Det ena är det militära hotet från i huvudsak USA, vilket tvingar de marsianska staterna att samarbeta men också att spendera oerhört mycket resurser på sitt försvar. Experter anser att om inte JDT hade bildats så hade Mars antingen varit återerövrat eller bankrupt redan 2080. Ett annat följdproblem är att det finns oerhört mycket militära vapen i omlopp. Varje värnpliktig ansvarar för sitt vapen under hela värnplikten, även när han är tjänstledig, vilket gör att det är vanligt att se folk beväpnade med militära vapen på gatorna. Naturligtvis förekommer det en hård vapenkontroll, men en del slinker igenom sprickorna.

Det andra problemet är brist på arbetskraft. Oavsett vilken industri man tittar på så har Mars för lite arbetskraft. Detta gör att lönerna blir höga men också att arbetsdagarna är långa. De höga lönerna gör att en hel del resurser försvinnet där, och de långa arbetsdagarna, sällan kortare än tio timmar, gör att det finns ett stort behov av någon form av avslappning. Eftersom alkohol är förbjudet på Mars på grund av Marspesten kan man alltså inte ta sig en rejäl fylla eller ens en öl för att slappna av. För att åtgärda detta har framförallt ryska gästarbetare flyttat till Mars och med dem den ryska maffian, Organizatsija.

Kombinationen av en ansträngd ekonomi, hög efterfrågan av avslappningsmedel, stora vapenmängder och en brutal och hänsynslös maffia gör att Mars inrikespolitik huvudsakligen koncentrerar sig på att rationalisera bort behovet av arbetskraft och angripa maffian direkt. Som tur är har man en militär styrka som kan ställas under polisiärt befäl för att angripa maffian. De fyra marsianska staterna samarbetar för att uppnå detta mål.

Mars-staterna är dock inte så enade som man man tro. Även om Arcadia är stabiliteten själv och Mount Olympos inte visar några tecken till splittring så är framförallt Soujourner och Tharsis splittrade. Noveau Gascogne är till exempel fortfarande mot självständighet, och det har utförts terroristattacker av lojalistiska terrorgrupper i båda länderna. Även här samarbetar Mars-staterna för att slå tillbaka så gott de kan och även här utnyttjas militära trupper.

Även om endast marsianska förband kan ställas under polisiärt befäl för terrorist- och maffiabekämpning är utbytet av personal så stort att även rysk, sydafrikansk och brittisk personal på Mars mycket väl kan upptäcka att de befinner sig i en mycket hetare situation än vad de tänkte sig från början. Brittiska SAS, ryska Spetsnaz och sydafrikanska Recce-förband har ofta deltagit i dylika operationer, trots att det egentligen är förbjudet enligt marsiansk lag.

Tillbaka till Evangelium