Den här gången har Playelfs utsända begett sig till Khelataar.
I brist på spetsiga öron reser vi till skogen Weirmynsaa - trots lokalbefolkningens varningar - för att hitta de gåtfulla, alv-lika människor som khelataarerna bara kallar ’skogsfolket’. Att hitta dem visar sig inte vara något problem; merparten av färden sker under strikt eskort av sammanbitna bågskyttar. Efter några dagar anländer vi så till den vackra skogsstaden Onaelas bland trädkronorna och blir beviljade en pratstund med dess unga översteprästinna, Loaraana.
"Vi måste vara försiktiga i våra kontakter med folk utifrån" säger hon, "Sådana som klanfolket och ni är skapta av andra gudar medan vi anaakiria tillhör Atheodora. Avanaria, som ni kallar Weir-Myn-Saa, är gudinnans kropp i vilken vi lever. Vi kvinnor är Atheodoras döttrar, männen hennes makar, och det är allas vår plikt att lyda och beskydda henne. Den utifrån som inträder i gudinnan utan att visa henne respekt skall dö."
Hur är det då att som 20-åring vara överhuvud för sitt folks andra stad? "Jag är ung för en quanaras, men detta är en ung stad. Det är härifrån vår handel bedrivs med klanfolket i Ei-Lap-Am, och Onaelas är fullt av främlingar." (Vi såg 2-3 khelataarer där under vår vistelse, reds. anm.) "När jag tjänar vårt folk tjänar jag gudinnan, vilket alltid är det viktigaste för mig. Ibland känner jag dock att jag inte sköter mina makar som jag borde för allt arbete; lyckligtvis har två av dem även fruar på andra håll." Vi kan förstås inte låta bli att fråga hur många män hon har? "Tre! ... Fast de reser ganska mycket."
Loaraana är en betydelsefull och vördad person i sitt samhälle. När vi dristar oss att fråga om hon skulle vilja medverka i Playelf visar hon sig emellertid mer oblyg än väntat, och poserar villigt för oss ute framför templet. "Vi anaakiria är stolta över vad gudinnan förärat oss" förklarar hon. Är det då sant att prästinnorna brukar, um, droga sig och dansa nakna under deras tempelceremonier..? "Det skall ni inte fråga om! Ni är män, så kvinnoriter är inte för er att känna till."
Efter avslutad fotosession tackar vi för hennes gästfrihet och börjar bege oss tillbaka norrut. Vi ser Loaraana vinka av oss uppifrån en gångbro när vi lämnar Onaelas.
Foto: Åke Rosenius
|
|
|
Ljus och lykta används för att leta upp framtida modeller för Playelf. Om du har några bilder som du tror passar här, kontakta mig på krille@foxtail.nu så kanske vi får se din favoritspetsöring här.