Vet att vi nu är våra egna!

"I trettiofem år har människan bott på Mars, hela tiden underlydande sin ursprungsvärld. Det är en unik situation, som inte har inträffat sedan mer än tvåhundra år tillbaka.

På grund av avståndet till Jorden har vi tvingats att sköta oss själva. Vi lever av det vi kan producera själva och har ingen möjlighet att vända oss till Jorden om vi skulle få problem. Vi befinner oss i samma sits som de forna kolonierna befann sig i gentemot sina respektive imperialistiska kontrollstater, med en viktig skillnad. Vi kan inte komma hem. För varje generation som går, för varje barn som föds, blir det allt svårare för Mars-borna att någonsin vandra på Jordens yta.

Mars-kolonierna är större än Mån-kolonierna, vi tvingas vara mer självständiga än månkolonierna och vi får med varje generation som går allt mindre gemensamt med Jorden. Varje generation blir allt mindre utflyttade jordbor och allt mer äkta marsianer. Ändå tvingar Jordens imperier oss att vara lydstater under deras flaggor! Jorden har med all önskvärd tydlighet visat sin inställning till oss. I deras ögon är vi livegna, utskeppade för att kolonisera en planet och öka deras marknad, öka deras vinster, fylla deras magar, och skulle vi visa missnöje ska vi tryckas ner till vår plats, med våld om så krävs.

Att tänka sig att de nationer som gjort sig kända som demokratins beskyddare behandlar oss på detta sätt är skrämmande. Efter att ha levt i en demokratisk värld i sekler är dessa fascistiska fasoner – ja, jag tvekar inte att använda det ordet – inte bara oacceptabla utan förkastliga!

Hör därför vår oavhängighetsförklaring: från och med nu förklarar sig Mount Olympos och Tharsis som självständiga och suveräna stater! Välkomna oss som vänner i mänsklighetens samfund, eller förkasta oss, men vet att vi nu är våra egna och ska vid Gud så förbli!"

– President Ellis B Winston, 5e januari 2068

Det var egentligen bara en tidsfråga innan Marskolonierna skulle förklara sig självständiga. Det som tog alla med överraskning var att det hände så snabbt. Inspirerade av Merkurius ostörda självständighet och sporrade av den hårda responsen på 2067 års studentkravaller (och, hävdar vissa, inspirerade av 100-årsjubileet av 1968) sade Mount Olympos och Tharsis-kolonierna upp banden med sina respektive grundande nationer på Jorden.

Den marsianska oavhängighetsförklaringen fick globala strategiska konsekvenser. Fiendskapen mellan Ryssland och Folkrepubliken Kina blev allt starkare och Ryssland var i desperat behov av allierade. Förenta Staterna var inte intresserade av att blanda sig i och ingen annan vågade sätta sig upp mot kineserna, alternativt fann inget ekonomiskt intresse av att ställa sig på Rysslands sida. Många kände det som att ett nytt storkrig var på väg, då den marsianska oavhängighetsförklaringen kom som en kalldusch.

Ryssland jublade och skänkte fem krigsrymdskepp till de nya marsianska staterna, utöver att de erkändes som självständiga och suveräna stater. De fem krigsrymdskeppen blev den första grunden i en gemensam försvarsstyrka och kom att förvaltas av ett gemensamt marsianskt försvarsråd. De ryska ambassaderna var också de första i Mount Olympos och Tharsis. Ingen formell allians bildades, men de fria marsianska staterna uttalade sitt stöd för Ryssland. Den ryska donationen fick effekten att Förenta Staterna och Frankrike, som sponsrat Mount Olympos respektive Tharsis, inte längre kunde återta sina kolonier med våld. Dessutom stoppades kinesernas framfart i och med att Ryssland plötsligt inte längre stod isolerade. Därmed kyldes den heta politiska atmosfären ner igen, och världen andades ut. Flera andra stater erkände de fria marsstaternas suveränitet i den anda av stabilitet som följde.

Redan nästa år blev de övriga två marsianska staterna fria. Soujourners frihetsrörelse tog makten från Förenta Staterna i en kort och oblodig kupp och demokratiska val utlystes. Förenta Staterna fann sig lika lamslagna som tidigare och var så illa tvungna att konstatera att de förlorat inte en utan två utomjordiska kolonier och en strategiskt viktig bas på Mars måne Phobos.

Arcadia följde med av bara farten. Då Arcadia plötsligt fann sig isolerade bildade de snabbt en interimregering tills dess att saker och ting löste sig, och genom en dråplig serie av missförstånd fann Arcadia att de erkänts som självständiga av flera stater innan de ens funderat på att förklara sig självständiga. Storbritannien släppte därför Arcadia innan det hettade till allt för mycket på den politiska arenan och önskade all lycka åt den nyblivna och mycket förvånade staten. Arcadias interimregering gjorde det bästa av situationen och gick med i den nybildade Marsianska Försvarsstyrkan.

Även Titan-kolonin förklarade sig självständigt år 2070, och återigen tvingades man erkänna att man inte kunde göra något år saken. Titan låg helt enkelt för långt bort. Förenta Staterna insåg dock att det var fara å färde. Om alla kolonier skulle följa trenden så skulle Förenta Staterna bli i princip maktlösa i allt som rör sig utanför Jorden. Pacifica var ingen fara eftersom månkolonin var en fullvärdig medlemsstat i Förenta Staterna, men de rika bältkolonierna och kolonierna vid Jupiter var en helt annan sak. Förenta Staternas militära närvaro i dessa områden förstärktes och man började förbereda ett militärt återtagande av sina förlorade marsianska kolonier.

Det var två händelser som omöjliggjorde det amerikanska återtagandet. Till att börja med köpte Marsianska Försvarsstyrkan två stycken toppmoderna tunga krigsrymdskepp till underpriser från Merkurius, vilket kraftigt försvårade ett militärt återtagande. Det andra som hände var att Ganymedes, en av kolonierna vid Jupiter, förklarade sig självständigt. Det senare sågs som ett mindre problem. Det skulle bara fördröja återtagandet av Mars tills dess att Ganymedes tvingats in i ledet igen, men detta ändrades drastiskt då den Jovianska Försvarspakten, JDT eller Jovian Defense Treaty, offentliggjordes.

Tillbaka till Evangelium