Marsianska försvarsstyrkorna

You're on Amazonis Planitia, ten miles from the nearest settlement. You and your troops are down on 20 minutes worth of oxygen. What are you thinking?

If you're thinking 'how will I get air', there's no point in calling us.
If you're thinking 'how will we get air', the number is 0303-11957.

Be the best.
Martian Defence Forces

Historia

De marsianska försvarsstyrkorna har en inte särskilt lång tradition som företeelse. Däremot har de rötter i flera traditionsrika styrkor, bland annat ryska, engelska, franska och amerikanska försvarsstyrkor. De marsianska försvarsstyrkorna bildades år 2068, strax efter att Tharsis och Mount Olympos förklarade sig fria och självständiga, för att förena de båda nybildade staternas knappa resurser till ett försvar som skulle kunna avskräcka huvudsakligen Förenta Staterna från att ingripa mot koloniernas utträde.

Från början bestod försvarsstyrkorna av en enkel folkmilis, knappt beväpnad med de få vapen som fanns på kolonin. Efter fyra månader fick Mars en gåva i form av fem krigsrymdskepp från Ryssland plus en hel del militära vapen. Tack vare denna gåva kunde de två nyblivna marsianska staterna avvärja hotet om ett amerikanskt återtagande av de utträdande kolonierna, i och med att USA inte skulle ha kontroll över omloppsbana och därför skulle få mycket svårt att genomföra en landstigningsoperation, trots att Soujourner-kolonin fortfarande var i amerikanska händer.

Året därpå utträdde även Soujourner ur Amerikas Förenta Stater och utropade sig som en självständig stat. På grund av det omedelbara stödet från Tharsis och Mount Olympos och på grund av den debatt och tveksamhet som rådde i kölvattnet av förra årets utträden så blev utträdandet tämligen oblodigt, även om det från amerikanskt håll betecknades som en kupp. I samband med röran från Soujourners utträde förlorade även den sista kolonin, Arcadia, kontakten med hemlandet Storbritannien, varför det tolkades som att även Arcadia gjort uppror. Flera jordiska stater, bland dessa många europeiska och afrikanska, erkände därför även Arcadia som en suverän stat. Storbritannien släppte därför Arcadia som blev mycket förvånade när kommunikationen återupprättades.

2071 börjar de Marsianska försvarsstyrkorna ta form. Organisatoriskt delas försvarsstyrkorna in i Armén och Flottan. Linjen blev särskilt tydlig i och med att man köpte in två tunga krigsrymdskepp som komplement till det medeltunga och de fyra lätta krigsrymdskepp som man redan fått som gåva från Ryssland. Senare kom flygdelen av både flotta och armé att separeras från sina moderorganisationer och bli ett självständigt vapenslag.

2073 inträffade den sista stora omvandlingen av de Marsianska försvarsstyrkorna. Det året förklarade Ganymedes sig som självständig stat och avslutade sjuttiotalsskiftets stora självständighetsvåg. I den så kallade Sakharov-konferensen, uppkallad efter Ganymedes huvudstad, skrev representanter för Merkurius, de fyra Mars-staterna, Ganymedes och Titan samt Ryssland och Sydafrika under Sakharov-avtalet som upprättade Jovian Defence Treaty. De Marsianska försvarsstyrkorna kom att tillsammans med Ryssland att utgöra lejonparten av JDTs väpnade styrkor. När Storbritannien gick med 2094 var de marsianska väpnade styrkorna den fjärde största i solsystemet. Bara Ryssland, Kina och Amerikas Förenta Stater hade större militärmakter.

Mandat

De Marsianska försvarsstyrkorna får sitt mandat från de marsianska staterna. De fyra marsianska staterna enas om ett mandat som sedan godkänns av staternas respektive parlament och förmedlas via det Marsianska försvarskommisionen.

Försvarsstyrkornas nuvarande mandat är:

• att försvara marsianskt oberoende från alla yttre såväl som inre hot
• att värna om marsianska medborgares fri- och rättigheter och säkerhet
• att skydda allierade stater och samverka med dessa
• att i krig såväl som i fred upprätthålla krigskonventionerna och FNs stadgar om mänskliga rättigheter

I enlighet med dessa mandat har de Marsianska försvarsstyrkorna ett antal uppgifter. Dessa uppgifter omfattar bland annat militär närvaro vid Ganymedes, regelbundna patrulluppdrag i asteroidbältet och vakttjänst på vissa platser och rymdskepp. Marsianska förband kan även användas för rent polisiära uppgifter, men det ska till något exceptionellt som undantagstillstånd eller terrorism för att det ska inträffa.

Den marsianska försvarorganisationen

Den marsianska försvarsorganisationen är unik på så sätt att den delas mellan fyra självständiga stater. Förvarsmaktens politiska mandat tillsätts av en gemensam försvarskommission med representanter från Soujourner, Mount Olympos, Tharsis och Arcadia. Samma kommission övervakar också att försvarsstyrkorna uppfyller mandatet. Kommissionen övervakas i sin tur av respektive stats parlament, som också föreslår vad kommissionen ska ge för uppdrag åt försvarsstyrkorna. I praktiken innebär det att de fyra marsianska staterna betalar individuellt för ett gemensamt försvar, men att den politiska kontrollen ligger hos ett gemensamt råd som på något sätt måste gå en slags medelväg mellan de fyra staternas önskemål. Hittills har systemet fungerat, men en del förutspår att det kommer att krascha i framtiden. Vid det laget måste de marsianska staterna vara tillräckligt stora för att själva kunna upprätthålla egna försvarsstyrkor, eller så måste staterna ha ingått någon slags federation eller förbundsstat.

Tharsis, Soujourner och Mount Olympos har värnpliktsförsvar med värnpliktiga meniga och stamanställda officerare och underofficerare, medan Arcadia har ett professionellt försvar med enbart stamanställda soldater. Detta ställer naturligtvis till med problem rent organisatoriskt, i och med att det är svårt att koordinera utbildning och träning av både värnpliktiga och professionella soldater.

Hela försvarsmakten styrs från "Bunkern", det inofficiella namnet på försvarshögkvarteret i Mount Olympos.

Armén

Numerärt sett är den marsianska armén den tredje största i solsystemet. Endast Folkrepubliken Kina och Ryska Federationen har större arméer. Samtliga dessa tre har så pass stora arméer eftersom de har värnpliktsförsvar. Den stående marsianska armén är dock rätt liten. Däremot kan man vid allmän mönstring överträffa den amerikanska armén, även om det fortfarande närmare en halv miljon man kvar till den ryska armén.

Flottan

Med sina 43 krigsrymdskepp är den marsianska flottan den fjärde största i solsystemet. Dessa roteras ständigt och visar sin närvaro dels i närheten av Mars, dels vid de marsianska bosättningarna i asteroidbältet samt tillsammans med ryska flottenheter i Jupiter-systemet och då i synnerhet vid Ganymedes.

Rymdskepp i Marsianska flottan namngavs i tre omgångar. Den första omgången, bestående av fem ryska rymdskepp, har ryska namn. Bland dessa hittar man till exempel Vladimir Uljanov och Georgij Zjukov. Den andra omgången uppkallades efter forskare och upptäcksresande. Bland dessa återfinns Carl Sagan, James Tiberius och Andrej Sakharov. 2086 infördes den nuvarande namngivningsformen. Alla skepp som köpts in eller byggts sedan dess har fått namn från den grekiska mytologin. Rymdskepp som Prometheus, Pallas Athena, Pegasus och Poseidon är alla skepp som kommit in i den Marsianska flottan efter 2086.

Rymdskepp får alltid prefixet MNV för Martian Navy Vessel. Dessutom har varje rymdskepp ett skrovnummer som utgörs av två bokstäver för skeppstypen följt av ett treställigt nummer. Det treställiga numret är helt unikt och bokstäverna är mest till för att man snabbt ska se vad för slags rymdskepp det är. Exempelvis har rymdskeppet MNV Pallas Athena skrovnumret HH-038, vilket betyder att det är det 38e rymdskeppet som anskaffats till Marsianska flottan och att det är en ren Heavy Offensive Vessel. Att den är ren betyder att den är byggd enligt grunddefinitionen på skeppstypen, men det finns naturligtvis varianter. MNV Zeus har skrovnumret HC-041, där beteckningen HC står för Heavy Offensive Vessel, Carrier och indikerar att rymskeppet är specialiserat på att bära ROVer och har fler ROVer än normalt på bekostnad av övrig beväpning. Zeus är alltså en variation av en vanlig HOV.

Soldaten i fält

Den marsianska soldaten är relativt väl utrustad. På grund av väder och vind har man tvingats att ta fram en uniform som kan stå emot de svåra förhållandena. Underkläderna, i hemska fall kompletterade av långärmad undertröja och långkalsonger, finns närmast kroppen, ovanpå vilket man hittar en inre isolerande kroppsstrumpa som andas och reglerar temperaturen automatiskt. Ovanpå denna hittar man själva ytterplagget i form av byxor och vapenrock. Båda är tillverkade av syntetmaterial och är kamouflagemönstrade i det för Mars så typiska färgvalet i rött, mörkbrunt och mörkgrått. Byxor och vapenrock är skyddade mot C-stridsmedel. Vapenrocken har syntetpälskrage. Ett par stadiga kängor med urtagbar isolering skyddar fötterna och skinnhandskar täcker händerna. Huvudet skyddas av en hjälm med Mars-kamouflagemönstrat hjälmdok. Ingen annan huvudbonad bäres, inte ens basker. Håret ska däremot vara välvårdat och hållas ur vägen med hårnät, fläta eller hårband.

För att man ska andas i Mars-atmosfären bär soldaten en ansiktsmask som dels filtrerar och dels syresätter lyften. Den skyddar ypperligt mot kemiska och biologiska stridsmedel och innehåller dessutom kommunikationssystem och vissa stödfunktioner. Dessutom är den ovanligt praktisk att bära, relativt lätt och med god sikt. Dessutom tar masken hänsyn till utandningsluften och ser till att luften i masken är korrekt syresatt. Masken hindrar därför inte andningen vilket annars är ett vanligt problem.

En stridssele håller dels en syrebehållare för masken (som har en inbyggd reserv) och utgör dessutom fäste för ammunitionsfickor, hölster och hållare för annan utrustning som behöver vara lätt tillgänglig. Det är ganska vanligt att man har ett förstaförband i ammunitionsfickorna, dels för att de är bra att ha men också för att se till att magasinen är lättare att komma åt.

Flottister bär samma underkläder och kroppstrumpa som infanteristerna, men där upphör likheterna. En flamsäker innerdräkt med huva bärs ovanpå kroppstrumpan och en tät yttre overall med kragfäste för hjälm bärs längst ut. Skor och handskar är helt täta. Skorna är försedda med fästgummi under främre trampdynan och kardborreyta under hälen, så att man får gott grepp och till och med kan stå i nollgravitation. Innerdräkten tjänar som daglig dräkt, medan den yttre dräkten används som tjänsteuniform.

Tät dräkt innebär att en flottist ska säkra dräkten så att den är tät. Det innebär att ytterdräkten ska dras på och säkras med handskar och skor samt att hjälmen ska sättas på plats med visiret uppfällt. Visiret fälls ner först i samband med kollisionsvarning, inkommande eld eller uppenbar fara (exempelvis skador på skrovet), för att spara på dräktens livsuppehållande system. Halvtät dräkt innebär att man inte behöver ha hjälmen på sig, men att den i övrigt måste vara tillgänglig.

Ytterdräkten är röd med gula revärer och försedd med gott om fickor och kardborreytor på vilka man kan fästa alla möjliga saker. Undantaget är marinkårens ytterdräkt som är Mars-kamouflagemönstrad. Dräkten är självtätande till viss utsträckning vid skada och energi och syre i hjälmen kan hålla en flottist vid liv i ungefär fyra minuter i hårt vacuum. Det finns inkopplingskontakter vid varje stridsställning på ett rymdskepp som förser flottisten med energi och syre, och överlevnadsryggsäckar strategiskt utplacerade över hela rymdskeppet. Dessa ryggsäckar kan hålla flottisten vid liv i ungefär en timme. Därefter börjar syret och energin ta slut.

Varje infanterisoldat har en Mercurian Small Arms Factory type 86 CAW, ett robust, lättskött och säkert vapen. Flottister och baspersonal tränas med kpist MSAF type 33. Kontrakts- och stamanställda får också utbildning på pistol MSAF type 30. Den värnpliktige är ansvarig för sitt vapen under hela värnpliktstiden, varför man ofta kan se personer beväpnade med militära vapen under värnplikten. Kontrakts- och stamanställda kommer lite lättare undan – dessa kan låsa in sitt ordinarie vapen och bära ett lättare vapen som till exempel pistol istället. Samtliga vapen registreras för att vapnen inte ska hamna på vift.

Kroppskydd finns också för att ge skydd mot ballistiska projektiler och splitter. Normalt sett skyddar dessa axlar, bröstkorg, nacke och mage. De passar både med infanteriuniformen och flottistuniformen och är Mars-kamouflagemönstrad. Stridsselen kan spännas fast ovanpå kroppsskyddet.

Till detta kommer också stridspackning, trosspackning och gemensam materiel.

Tjänstgöring

Det finns fyra sorters tjänstgöring, nämligen civiltjänst, militär värnplikt, kontraktstjänst och stamanställning.

Medborgare i Tharsis, Mount Olympos och Soujourner är värnpliktiga mellan 18 och 50 års ålder, artificiella intelligenser undantaget. Artificiella intelligenser har svårt att göra värnplikt av fysiska skäl (det är svårt att kräla i Marsöknen om man är en garderobsstor låda). Både män och kvinnor är värnpliktiga och mönstras vid tidigast sjutton års ålder till en tjänst inom försvarsmakten. Själva tjänstgöringen börjar tidigast vid 18 års ålder och pågår normalt i två år. Tjänstgöringstiden kan vara längre än så för vissa förband och tjänstgöringar (tjänstgöringen i flottan för patrullupprag vid Ganymedes eller asteroidbältet är till exempel tre år) och man kan också bli friställd från tjänstgöring av till exempel medicinska (sjukdom, handikapp) eller etiska/sociala skäl. Man försöker då få in den värnpliktige i civiltjänst istället men om det inte är möjligt så kan man bli friställd. Civiltjänst omfattar bland annat räddningsstjänst och civilförsvar.

I Arcadia är läget annorlunda, då man där inte har värnplikt. Istället rekryteras anställda soldater för kontraktstjänstgöring under minst fem år. Man kan skriva femårs-, sjuårs- och nioårskontrakt, då personen är anställd av försvarmakten. Kontraktsanställda har officiellt lika hög status som motsvarande värnpliktiga, men ofta ses kontraktsanställda som snäppet över värnpliktiga på hackskalan. Detta innebär vissa sociala och organisatoriska problem, då de mest odisciplinerade kontraktsanställda går efter tjänstgöringstid istället för grad när det gäller att lyda order. Man försöker hålla sådana personer på mattan med bland annat disciplinstraff.

Vanliga värnpliktiga brukar normalt stanna på menig eller möjligen stiga till vissa underofficersgrader. Ett fåtal av de värnpliktiga skriver på ett kontrakt för stamanställning. Normalt sett genomgår dessa officersutbildning och blir därmed stamanställda officerare, även om en icke föraktlig del blir underofficerare eller får specialisttjänst. Kontraktsanställda soldater går normalt igenom underofficersgrader och upp till lägre officersgrader, eller får specialisttjänst (s.k. warrant officers). En ganska stor del av kontraktsanställda förlänger sina kontrakt eller skriver på ett kontrakt för stamanställning. Stamanställning är ett krav för att få befälsgrad. Utan denna kan man inte få annat än underbefälsgrad eller specialistgrad.

Grader

I grunden finns det tre sorters grader i det marsianska försvaret, nämligen underbefälsgrader, befälsgrader och specialistgrader. Underbefälsgraderna omfattar meninga upp till sergeanter. Befälsgrader omfattar fänrik till flagg-grader. Specialistgrader kräver en närmare förklaring. På engelska kallas dessa för warrant officers. En person som har specialisttjänst för inte befäl utom sin tjänst, till exempel som piloter, fordonsförare eller vaktpersonal. Normalt sett är dessa icke-stridande befattningar.

Det brukar normalt sägas att det finns två vägar inom en militär organisation, upp eller ner. Detta är inte helt sant. Warrant officers och underbefäl har en förmåga att fastna inom sina grader och en del kommer att älska sin plats så mycket att de gör allt för att kunna stanna kvar på den. En vanlig teknik är att tacka nej till befordringar så länge man kan, för att när man till slut inte kan undvika att bli befordrad se till att man blir degraderad igen. En annan teknik, som enbart fungerar för underofficerare, är att helt enkelt inte gå in på officershögskolan.

[Uppställning av grader och gradbeteckningar]

Äventyr

Den militära miljön är gravt underskattad som äventyrsmiljö. Normalt sett brukar militära organisationer i rollspel användas antingen för kraftigt styrda taktiska scenarier (se till exempel rollspel som Recon eller Phoenix Command), eller som spelledarpersoner och skurkar (kejserliga styrkor i Star Wars). Detta är dock inte alls nödvändigt. Tänker man efter så är den militära miljön tvärtom en ypperlig grogrund för rollspel, förutsatt att rollpersonerna får någorlunda frihet i sitt agerande. Detta kan lösas på olika sätt. I till exempel Star Wars är rollpersonerna endast luddigt kopplade till den militära Rebellalliansen och har väldigt stor handlingsfrihet. Lösningen passar dock inte i reguljära väpnade styrkor, vilka de Marsianska försvarsstyrkorna faktiskt är.

Det finns dock gott om möjligheter för äventyr. De Marsianska försvarsstyrkorna är inte i krig och de kan använda för att lösa polisiära och civila uppgifter. Därmed kan rollpersoner inom Marsianska försvarsstyrkorna hamna i eller få situationer som måste lösas. Dessutom kan man bygga en kampanj på spänningar mellan Mars-staterna och andra stater och i den bygga in en militär miljö. Några uppslag följer nedan.

Amiralens dotter: Amiral William Penners dotter bosätter sig tillfälligt på basen på grund av diverse hot utifrån. Rollpersonerna får som uppgift att passa upp på henne och skydda henne. Hotet är visserligen totalt falskt men miss Penner och hennes överbeskyddande far är ett tillräckligt stort problem i alla fall. De som spelat konventsäventyret på GothCon XXIII vet exakt vad för slags problem man kan få i sådana situationer.

Pennalism: En plutonskamrat till rollpersonerna dör under mystiska omständigheter i samband med disciplinstraff. Det verkar som om det rör sig om självmord till följd av disciplinstraffet. När det senare börjar framkomma att disciplinstraffet var felaktigt utdelat på grund av falska anklagelser är det upp till rollpersonerna att bevisa detta så att en utredning kan komma till stånd.

Insiderjobb: Några av rollpersonerna kontaktas av medlemmar i en lojaliströrelse från Soujourner. Lojalisterna anser att Soujourner ska återgå till att bli en del av Amerikas Förenta Stater och är inte främmande för att använda terrorism. Nu tror de att rollpersonerna kan utgöra ett gott tillskott. Säkerhetstjänsten får nys på detta och uppmanar rollpersonerna att ta erbjudandet för att på så sätt få möjlighet att infiltrera lojaliströrelsen. Till att börja med får rollpersonerna enkla uppdrag av lojalisterna, som att hämta paket från vissa "fältpostlådor" och liknande, men allt eftersom blir uppdragen mer och mer krävande.

Tillbaka till Evangelium