Ett avsnitt som "glömdes bort" i Consaber (dvs klipptes bort pga platsbrist) var ett om lagar. Det nämns lite om lagar och några lagar som är högmålsbrott, men det fanns också ett långt stycke med lagtexter. Eftersom de inte fick plats i modulen Consaber så lägger jag upp dem här.
Observera att detta inte är hela lagen, utan valda utdrag ur den, i förekommande fall med kommentarer på svenska.
Riksbalken
Detta är riksbalken, däri tronföljd, tro och konungs rätt äro upptagna.
Först i vår lag står Daak och Hans kyrka. Därnäst står tokons Gamla tro och konungens trohetsed till Draken, å det att Consaber aldrig må glömma rikets ursprung.
Konung Conleigh IV är de sex kungadömenas överkung; hans och hans arvingars är kronan till evinnerliga tider. Äldste sonen ärva kronan, om ingen sådan finns går kronan till drottningen, därefter till äldsta dotter. Om ej arvinge finnes ålägges plebejförsamlingen att välja konung bland Conleighs efterlevande.
Konung är den man som ärvt kronan; hans gemål äro drottningen. Arvdrottning är sådan drottning, som ärvt kronan och ej är konungs gemål. Arvdrottnings make må ej kallas konung; drottninggemål skall han vara och prins är hans titel; såtillvida att drottningen inte önskar ålägga plebejförsamlingen att välja honom till rikets konung. Arvdrottning och konung jämställs i lagen.
Plebejförsamlingen väljas av folket; två goda män från varje grevskap, där tillika en från varje gille med konungsligt gillesbrev. Dussinet ledamöter föra Legio Colonans talan; en missla från varje nation har rätt till plats i plebejförsamlingen. Landägande adel samlas i regentförsamlingen.
Ny lag må stiftas av konung om regentförsamlingens talman stöder lagen; plebejförsamlingen och regentförsamlingen må båda gilla lagen två av tre. Tolkning av lagen eller tillägg till den må gillas av båda församlingarna för att vinna laga kraft.
Myndlingabalken
Fem män kan tolka lagen. En är konungen, två är av konungen utsedd konnetabel. Endast dessa kan tolka kunglig lag. Tre är fogde; endast folklig rätt är hans domsrätt. Fyra är primod eller av primod utsedd trosman; endast kyrklig rätt är hans domsrätt. Fem är sjökapten till havs; alla lagar är hans att tolka om konung, konnetabel, fogde eller primod ej är närvarande. Sjökaptens dom skall bekräftas av konung, konnetabel, fogde eller primod så snart fartyget löpt i hamn.
Endast högboren äga ridrätt på häst. Ofrälse har rätt att nyttja och äga häst, ridrätt på häst har han icke om icke fogde eller herre dömer annorlunda. (Det går utmärkt för ofrälse att rida på ponnyer och det går att få anstånd av fogde eller ens länsherre. Fogdens tillstånd gäller över hela riket, medan ens länsherres tillstånd gäller inom hans förläning.)
För kvinna svarar alltid närskyldaste man, make om sådan finnes, eljest fader om sådan finnes, därnäst äldste broder. Om ingen man svarar för kvinnan är hennes sak fogdens. (Denna paragraf säger helt enkelt att kvinnan är omyndig. Om det inte finns någon som tar ansvar för henne är detta fogdens uppgift.)
Kvinna överlever tre makar, hon jämställes med friboren man i lag och rätt och svare för sig själv. (En kvinna som lyckas överleva tre äktenskap anses vara myndig.)
Kvinna vinner sporrar och kedja, jämställes med högboren man i lag och rätt och svare för sig själv. (Kvinnliga riddare är alltså ansvariga för sig själva, har samma rättigheter som adliga män och anses därmed vara myndiga.)
Härbalken
Drake präglas på man eller kvinna, ställes båda till konungens härtjänst så snart draken kan ridas.
Fogde eller baron så befalle, fri man ställes under hans befäl, ej mer än fyrtio dagar om året, att härtjänst utföra. Fri mans hustru sörje för gården.
God bågskytt skall sörja att så förbli, minst fyrtio dagars träning varje år, vid vite av sex silver till konungen.
Riddare ställe sin lans till Kronans värv fyrtio dagar om året, eljest ett pund silver därvid ersätta hans frånvaro.
Trollkarl ställe sin trolldom till Kronans värv om konungen så befaller, fyrtio dagar om året, eljest han dömes fredlös.
Mandråpabalken
Dräper någon sabrier och ej kan svara för dådet, böte fyrtio marker i ättebot, tredje silvret till konungen. Önskar arvingen ha fejd, så döme fogde om han önskar, tredje silvret till konungen. (Om man inte kan ange en god orsak för dråpet, till exempel självförsvar, straffas man. Det är möjligt att fogden istället för böter dömer blodsfejd.)
Dräper någon fri man från konungariket som ej är av sabrisk börd, där tillika pyar alv från konungariket och alari alv med rutig pläd, där tillika mäster dvärg, böte trettio marker. Konungen tar tredje silvret.
Dräper någon Daaks präst av utländsk härkomst, böte lika mycket som för sabrier.
Varder utländsk man dräpt, thalaskier, asharier eller cerefalier, därtill jargisk man, alv av annan stam än pyar och alari, pälsklädd tirak, misslaman eller misslaflicka, böte tolv mark till den som står som målsägare och sex marker till Kronan.
En man dräper en annans träl, böta nio mark till ägaren, om denne inte kan visa att han var värd tolv; då skall han så böta. Ingen har del däri utom målsäganden.
En kvinna dräper en man, då skall man föra talan mot närskyldaste man. Han svarar för kvinnans brott eller fly fredlös.
Gör sig någon till rövare, går i skogen och rövar; man dräper honom i självförsvar, före talan mot den döde och fogden döme honom ogill.
En dräper med kniv eller händer, en annan med svärd eller yxa, en tredje med trolldom, de äro likställda inför lagen och svara lika inför konungen.
Dräper någon en konungens tjänare eller härold eller fältmarsk, detta är nidingsverk och högmålsbrott, banemannen ställas inför konungen för högförräderi.
Tjuvabalken
Så är sagt i lagen, att tre äro tjuvar; en är den, som stjäl och tager, den andre råder det i tjuvens händer, den tredje tar emot. De äro alla i lika grad skyldiga. (Häleri och anstiftan till stöld är alltså att betrakta som lika grovt brott som själva stölden.)