Tillbaka till Skymningshem

Religion

Religion är en viktig del av livet på Skymningshem. De flesta av dess invånare är vad man skulle kunna beteckna som "vardags-religiösa", det vill säga att de är troende i sin religion men inte direkt aktiva inom den. De går på de föreskrivna mässorna, utför de föreskrivna handlingarna, firar de föreskrivna festivalerna och tror på sin kyrkas doktriner, men det är inte så mycket mer. Religiös fanatism är ganska ovanligt på Fo’ur. Det har aldrig varit några "korståg" eller "jihad" eller liknande heliga krig på Fo’ur. Däremot har mission varit rätt vanligt förekommande, i synnerhet från St Inris kyrka. Religiösa debatter är också vanliga, i synnerhet mellan Altheas kyrka och St Inris kyrka, och suriya sitter gärna med och lyssnar på religiös undervisning och debatter.

Vad man inte ska göra är att tro att ateister är vanliga. Tvärtom är ateister mycket ovanliga – de flesta bekänner sig helt ärligt och utan påtryckningar till någon form av religion.

Altheas kyrka

Den vanligaste religionen på Fo’ur är huvudsakligen spridd bland människor. Altheas kyrka är en polyteistisk religion där man tillbeder gudarna på Althea, Gudarnas hemvist, högt uppe i skyn. Enligt kyrkan så levde även människor där i Gudarnas hemvist, men kastades ut på grund av sitt övermod och sin åtrå efter gudarnas hemligheter. Nu tvingas människan att arbeta på Fo’ur som botgöring för sina forna synder, i hopp om att någon gång i framtiden förlåtas och få återvända till Gudarnas hemvist.

Människan kunde en gång använda en mäktig magi. Nu för tiden är det bara några få utvalda som behärskar den större magin. Dessa är trollkarlarna i Tornen. Människorna är begränsade till en mindre magi, den som oftast betecknas som soryun eller al’shakhin. Trollkarlarna i Tornen är enligt Altheas kyrka de som bevarar den magiska kunskapen till den tid då människornas synder är sonade och de återigen ska ta sin plats bland gudarna på Althea. Det är många som har försökt stjäla trollkarlarnas hemligheter och nästan alla har misslyckats.

Altheas kyrka är en polyteistisk religion. Det finns alltså flera gudar som styr olika principer och krafter. De största och viktigaste gudarna är Demos, Obalia och Execon. Demos är den som lyssnar på folket och stiftar lagar för de andra gudarna för att tjäna och skydda folket. Hans bror Execon är den som utför Demos order av samma syfte som Demos beslutar dem. Deras blinda syster Obalia är den som dömer över dödliga och gudar och det var hon som kastade ut människan från Althea. Obalia har därför en särställning bland gudarna eftersom de flesta ber till henne för förlåtelse för hela människosläktet. Under dessa finns det många andra gudar, som till exempel krigsguden For, handlandets gud Mark och åtskilliga andra gudar. Alla gudarna är syskon men hamnar ändå i konflikt med varandra, ofta om någon magisk artefakt som två eller fler syskon vill äga eller andra liknande käbbel. En klassisk saga handlar om bråket mellan For och läkarnas gudinna Salin, då Salin tyckte att Fors ständiga bråk gjorde att hon får jobba för mycket med för lite resurser. For tog då i med mer kraft så att Salin inte kunde vårda Fors sårade soldater. For drog sig surmulet tillbaka och började bli mer försiktig i sitt bråkande, men han slutade inte kriga helt. Han är ju trots allt en krigsgud.

Dyrkandet av Altheas gudar är ganska enkelt i form av regelbunden bön till den gud som står närmast ens verksamhet och gåvooffer framför dess altare i en Althea-kyrka. Ofta sätter varje gudom upp ett antal regler och tabun som man måste följa. Salins regler säger till exempel att en läkare ska vårda alla sjuka och skadade, oavsett vilka de är, medan Fors regler säger att en krigare ska undvika att skada allt annat än fiendens krigsmakt och att man ska visa respekt för sårade och skadade och sådana fiender som ger upp.

Prästerskapets dyrkan är dock mycket mer komplex och omfattar studier av tjocka volymer, de så kallade Dialogerna, som beskriver hur gudarna agerar sinsemellan. Dessa är skrivna på ett mycket gammalt angesiskt språk, äldre angesi, som till stor del fallit i glömska. Delar av böckerna är skrivna på en mycket komplex versform, medan andra är skrivna som prosa. Med hjälp av dessa volymer kan man förstå orsakerna till varför gudarna agerar som de gör och även lära sig en hel del om hur Fo’urs samhälle fungerar som det gör. En riktigt skicklig präst kan till och med förutsäga vad som kommer att hända i samhället, varför man ofta rådfrågar en präst innan viktiga beslut fattas.

Suriya

Iynisins kultur är helt centrerad kring religion. Det finns inga iynisin som inte är religiösa och det mesta i iynisins liv har en religiös undermening. Deras tro finns sammanfattad i en skrift, sathra’an suriya, vilken beskriver bakgrunden till allt liv. Den saknar skapelsemyt, utan beskriver istället livets ursprung mer filosofiskt som att "livet är Guds sätt att iaktta och försöka förstå sig själv". För iynisin är självförståelse och förståelse av andra inte bara positivt. Det är, om man så vill, Guds mening med varat.

Suriya är en panteistisk religion (av pan, "allt" och theos, "gud"), det vill säga att gud är allt. Enligt iynisins religion, "vägen" eller suriya (ordet har samma ursprung som soryu), är universum och Gud samma sak. Universum är helt enkelt en medveten entitet i sig, Viljan som uttalade Ordet. Gud är Ordet som var skapelsen. För iynisin är detta en paradox. Ett ord kan inte existera utan en medveten tanke, och en medveten tanke kan inte finnas utan ett språk. Att fråga sig vad som kom först, Ordet eller Viljan, och därigenom skapade det andra är därigenom meningslöst. Eftersom Gud och universum är ett och samma väsen så är det ingen skillnad på Ordet och Viljan. De båda kom att existera samtidigt som Gud och universum, helt enkelt för att de är samma.

Denna tanke, att Gud och universum, är samma sak, syns extra tydligt i iynisins språk där samma ord används både för Gud och universum. Iynisin hävdar också att universum är medvetet på en nivå som helt enkelt inte kan uppfattas utan soryu eller magi.

Universum har sedan delat upp sig och ordnat upp sig i grupper för att lättare kunna iaktta och förstå sig själv. En del av dessa grupper kom att bli självreplikerande och kunde så småningom kallas liv. Detta liv har sedan utvecklats och nått självinsikt och medvetande. Livet är viktigt för universum. Det är universums sätt att iaktta och förstå sig själv. Därför är det också allt levandes uppgift att försöka uppfylla Guds önskan och utforska allting i syfte att förstå Gud. Iynisin börjar därför med sig själva och tränar och mediterar för att nå självinsikt. Först när man förstår sig själv till fullo kan man börja placera in resten av omgivningen i sitt sammanhang.

Iynisin ser inte suriya som det enda tänkbara alternativet. Tvärtom bygger religionen på det faktum att man inte vet allt om Gud och att andra religioner kan innehålla och ofta innehåller sanningar som inte är en del av suriya. Suriya sätter mycket stort värde på självkontroll, självinsikt, hänsyn, respekt och framförallt att man tänker själv. Man försöker inte sprida sin religion annat än att man uppfostrar iynisiska barn till suriya och man lyssnar gärna till vad troende i andra religioner har att säga. Man ställer gärna upp i teologiska debatter om saken i syfte att lära sig andra varelsers sätt att se på universum och därmed lära sig ännu en detalj om Gud.

Iynisin tror på reinkarnation. Enligt dem har allting en själ som uppgår i universums övergripande medvetande i döden, för att senare, helt eller delvis och eventuellt med delar av andra själar, återfödas i en annan varelse för en ny cykel av självutforskande och utforskande av universum. Det finns ingen himmel, bara en viloplats inför nästa cykel. Gamla iynisin kan ibland längta till "den plats där inga skuggor finns", vilket är ett vanligt sätt att beskriva viloplatsen inför nästa återfödelse.

Iynisin är mycket religiöst toleranta. De accepterar vilken tro som helst under förevändningen att varje religion är ännu ett betraktelsesätt på Guds och universums natur – helt enkelt ännu ett steg på vägen till att förstå vad Gud är. De stället gärna upp i teologiska debatter om saken i syfte att lära sig andra varelsers sätt att se på universum och därmed lära sig ännu en detalj om Gud.

Sathra’an suriya, vars titel bäst kan översättas med "att tänka på vägen", är det närmaste en helig skrift som iynisin har. Skriften skrevs för nästan 4700 år sedan (iynisin räknar år i kortår, det vill säga 86 dagar) och kopieras för hand neråt i generationerna. Det är den äldsta kända skriften på Fo’ur och skrevs långt innan Nedstigandet.

St Inri kyrka

St Inri kyrka är en liten kyrka som huvudsakligen finns hos människor och vissa thrakinde-stammar, men som är ganska sällsynt. Det är en monoteistisk religion där man tillbeder en enda gud som skapade världen och som sände St Inri till världen för att frälsa människan (och thrakinde) från ondo.

Grundläggande i Inri-kyrkan är tron att människor är syndare och måste bekänna sina synder inför Gud. Genom St Inris offer har människan fått den möjligheten, men det kräver fortfarande att människan tar möjligheten på egen hand och av egen vilja. Genom stor botgöring, vallfärder till heliga platser, mission, allmosor och hjälp till de fattiga ökar den troende sina chanser att frälsas av Gud när domedagen kommer. De frälsta kommer då att återuppstå och leva ett evigt liv i salighet vid Guds sida.

Det finns tre heliga böcker för St Inri Kyrka, som sammanfattas under titeln "Den heliga skrift". De tre böckerna kallas "De äldre kanoniska böckerna", "De yngre kanoniska böckerna" samt "De apokryfiska böckerna." De äldre kanoniska böckerna behandlar Guds förhållande till det Utvalda folket, världens skapelse och historia fram till före det Andra fallet – Inri-anhängare anser att Fallet, då människan kom till Fo’ur, är det andra i ordningen. Det första var när människans anfäder kastades ut ur Paradiset och tvingades leva i den Gamla världen. De yngre kanoniska böckerna handlar om hur Gud sände St Inri till världen för att frälsa människan och lära ut ett gott och moraliskt korrekt sätt att leva. De apokryfiska böckerna handlar om en del material om människans tidigaste historia, om hur St Inri kyrka spreds över den Gamla världen, och hur St Inri kyrka lyckades överleva på Fo’ur strax efter fallet.

Större delen av dyrkan in om St Inri kyrka sker i hemmet, med måltiden som den centrala punkten i religionen. Att dela en måltid är något som är oerhört viktigt på Fo’ur och än mer så för en Inri-trogen familj. För dem är en måltid St Inris gåva till folket och också löftet om det framtida livet i salighet. Det är en symbol för St Inris offer och människornas frälsning. I och med att den största delen av dyrkan sker i hemmet så är det också till stor del kvinnor som leder ceremonierna. Det finns heller inget professionellt prästerskap utöver missionärer.

En mindre sekt, kallad svartrockssekten, har ett mer organiserat troende. Svartrockarna har flyttat tron ut ur hemmet och in i en kyrka. Dessa är dessutom mer aktiva som missionärer och mer nitiska i sin gudstro. Det råder ingen fientlighet mellan vanliga Inri-trogna och svartrockare, utan båda konstaterar helt enkelt att "var och en blir salig på sitt". Däremot är det viss fientlighet mellan svartrockare och Althea-trogna, men eftersom de senare är många fler blir det aldrig våldsamheter av, i alla fall inte från svartrockarnas sida. Av nästan samma anledning är det inte heller någon fientlighet mellan svartrockare och iynisin. Iynisin är ofta allt för vältränade för att man ska våga göra något offensivt mot dem, och dessutom är de allt för intresserade av Inri-kyrkan och går gärna i skola hos svartrockarna för att lära sig med om St Inri och Inri-kyrkans gud. Det som alla svartrockare retar sig på är att iynisin, trots mängder med undervisning, nästan aldrig låter sig konverteras.

Al’shakhin

Thrakinde är till stor del religiösa i en blandning av naturreligion och polyteism. De tror på ett förlovat land på Althea eller Gudarnas hemvist, deras namn på den stora himlakropp som dominerar himlavalvet, och de tror att människorna är utkastade därifrån. Däremot ser de inte människor som gudar, utan snarare som ett slags straffångar. Thrakinde betraktar ofta människor med en blandning av medlidande och förakt.

En viktig del av thrakindes tro är tron på andar. Eftersom dessa är mycket närmare än Altheas gudar och mycket mindre påtagliga, mer mäktiga och mer opålitliga än människor så fruktar man dessa betydligt mer och ber till dessa. Andarnas vilja tolkas av en al’shakh eller shaman. En al’shakh har alltid en hel del att säga till om i thrakindes samhälle.

Andar och själar är centrala i allting. Ett föremål utan ande är dött, medan ett föremål med ande är levande. Skulle bandet mellan ande och föremål någonsin brytas så dör föremålet, och anden måste då komma in i kretsloppet igen och återfödas i en ny kropp. I vissa fall kan anden stanna kvar på platsen en tid om det finns ett förberett hem för den, men förr eller senare lämnar anden platsen för att återfödas.

En av de saker som thrakinde fruktar absolut mest är att få sin ande stulen. I så fall bryts inte bandet mellan ande och kropp, men anden är då inspärrad i ett fängelse och den som spärrat in anden får då makt över kroppen mycket lättare och kan dessutom dra kraft från den inspärrade anden. En inspärrad ande kan inte heller återfödas, varför de flesta thrakinde ser det som ett oerhört grovt brott eller mycket strängt straff att spärra in en ande. Det motsvarar ungefär våldtäkt och mord, eller tortyr och avrättning, hos människor. Thrakinde hotar ofta med att stjäla någons ande, och frasen "din ande är stulen" är en mycket grov förolämpning.

Ett fåtal människor tror på al’shakhin och finner en mycket mer påtaglig än de andra religionerna. Andarna kan man alltid uppleva direkt, men bortsett från en och annan uppenbarelse så finns det inget påtagligt i vare sig suriya, Altheas kyrka eller St Inri kyrka. Detta påtagliga finns dock i al’shakhin och det gör det till en ganska trevlig religion att bekänna sig till. De flesta människor, speciellt Althea-trogna, erkänner motvilligt att det inte finns någon motsägelse mellan Altheas kyrka och al’shakhin, och många av de människor som är troende inom al’shakhin är också troende i Altheas kyrka.

Andra religioner

Det finns ett antal andra religioner. Det är normalt ganska tyst om dem, eftersom de ofta är sådana att de har en moral och etik som inte är accepterad i resten av samhället. En av de mest kända, men också mest hemliga, är Triluminarens sällskap, en hemlig orden eller sekt som hävdar att det är den enskilde människans kall och uppgift att återfinna den förlorade magin som man kände till som gudar. Den som inte arbetar mot detta mål är mer eller mindre blodsförrädare. Man är heller inte så intresserad av människosläktets bästa, utan arbetar enbart för sitt eget bästa och för kamraterna inom sekten.

Det finns också en del sekter inom St Inri kyrka. Francianerna är en munkorden som tror på askes och celibat för att komma frälsaren nära. De påminner lite om svartrockssekten i sin tro, men har egna, mer fromma åsikter och söker inte konvertera andra. Däremot undervisar de gärna i tron. Det finns inte så många av dem, men man kan knappast undgå att lägga märke till dessa brunkåpade munkar och deras kloster. Francianerna har ofta religiösa samtal med iynisin, svartrockarna och thrakinde, då dessa har en mycket bättre formulerad och konsekvent tro än Althea-troende.