Thorn Järnhammare avancerade framåt i korridoren med k-pisten höjd mot axeln. I hörsnäckan ekade korta radioskurar, "C-9 klart!" "C-7 klart!"
Dvärgen siktade in i rummet, lät strålkastaren svepa över möblemanget. Ingen där. "C-5, fortsätter mot målet." Ut i korridoren igen. Han behövde inte se bakåt för att veta att Orden var precis bakom honom. Orden Armstarke var hans andreman, hans alter ego.
Nytt rum. Thorn skulle precis gå in då en flämtning från rummet avbröt honom. Han höjde sin knutna högernäve som signal åt Orden att stanna. Orden stannade direkt, gick över till motsatta sidan av korridoren och osäkrade en chockgranat. Thorn höll upp tre fingrar, Orden nickade. Två. Orden släppte handtaget på granaten och de fyra korta sekunderna började brinna bort. En. Kast. Granaten for in genom dörren, studsade på ett bord (vänta en) och rullade in mitt på golvet (vänta två) där den exploderade med en ljusblixt och ett öronbedövande dån. Thorn och Orden gick in, som de tränats för. Thorn in först, förbi dörröppningen och mot väggen. Orden efter, på andra sidan dörröppningen.
Nu först började de spana mål. Två människor - män - låg och vred sig i smärta på golvet med blödande öron och näsor. En till i hörnet, en stor en...
Resen gav eld med sin kulspruta. Det tunga mullret ekade i rummet, Thorn besvarade elden och såg i förtvivlan hur resens skyddsväst tog k-pistkulorna. Orden genomborrades av en kulsvärm och föll blödande till golvet. "C-5, C-6 nere, assistans NU!!!" vrålade Thorn och kastade sig in bakom en soffa. Soffan skulle inte stoppa kulorna men förhoppningsvis göra det svårare för resen att träffa. Inte för att det egentligen behövdes - resen hade tvåhundra skott att skjuta. Han skulle nog träffa, förr eller senare, och resens högljudda hånskratt avslöjade att han också visste det.
Då kom pisksnärtarna. Tre korta överljudsbangar överröstade klirret av glas från fönstret när en prickskytts helmantlade kulor genomborrade skyddsväst och rese. Kulsprutan tystnade.
Thorn reste sig mödosamt och såg resen ligga ryckande och blödande på golvet. De båda människorna var fortfarande utslagna, men Thorn sparkade bort vapnen de hade i alla fall. Nånstans mellan fem och tio sekunder hade gått, men redan kom andra insatspoliser inrusande i rummet. Orden togs om hand innan Thorn kommit över chocken.
Fyra minuter senare var huset säkrat. Två terrorister var döda, och tyvärr fem av deras gisslan. Fyra poliser hade sårats, däribland Orden vars läge var kritiskt. Åtta terrorister var tillfångatagna, och trettionio gisslan kunde åka hem efter en medicinsk kontroll på Dunkelbrinkhospitalet.
Thorn såg med vemod hur Orden rullas in i ambulansen mot sjukhuset. "Jag är ledsen" sade en varm och sorgsen röst bakom honom. Thorn vände sig mot alvkvinnan med prickskyttegeväret. "Jag hann inte skjuta först."
"Jag önskar att du hade hunnit" sade Thorn sorgset men inte anklagande.
"Jag med" sade hon. "Orden är en bra snut."
Precis fel ord att säga - och samtidigt precis rätt ord att säga om man som Aleia, polis och prickskytt, faktiskt menade det.
Har du någonsin undrat hur Ereb Altor skulle se ut i modern tid? Tillhör du den grupp rollspelare som är trött på alla teknologiskt och socialt fastfrusna fantasyvärldar? I så fall är Ereb'98 något för dig.
Ereb'98 är en helt ny sättning till Äventyrsspels/Target Games klassiska rollspel Drakar&Demoner. Den är baserad på spelvärlden Ereb Altor, men utspelar sig cirka 900 år efter händelserna i Den Femte Konfluxen och har utvecklats därefter. Moderna handeldvapen existerar och används. Datorer har börjat kopplas ihop till ett globalt nätverk. Flygplan färdas konstant runt Altor, och jih-punska småbilar är vardagsmat. Atomkraft finns och används, både för energi och som vapen.
Som om inte det var nog så finns magi fortfarande, om än strikt reglerad i lag. Det krävs till exempel licens för innehav av offensiva besvärjelser i de flesta länder om de inte är helt förbjudna. Universitet och högskolor undervisar och forskar i ämnen såsom teoretisk kvant-taumaturgi, astromagi och andra lika obskyra ämnen.
En ny era av jämlikhet råder i Ereb. Ras- och könsdiskriminering är förbjudet i lag i de flesta länder. Oavsett om en person är alv, dvärg, anka eller orch så har alla samma rätt till arbete och rätt till lön. I praktiken har dock inte svartfolk samma chanser som andra, eftersom de sällan har råd med utbildning. Det finns inte längre några rasnationer, med några få undantag som till exempel Goiana.
Alla har inte tagit förändringens tidevarv lika bra. Alverna är splittrade i nonkonformister som vägrar att anpassa sig till den nya tiden, och assimilerade alver som har anpassat sig. Drakarna har funnit sin makt utmanad av vanliga dödligas vapen. Även om magins status som vetenskap har solidifierats genom åren så har magikerns roll som maktfaktor försvunnit. Borta är magikerhärskarna, och häxmästarna hör till det förflutna. I en sista akt av motstånd mot den Nya Tiden reste sig Häxmästaren av det Svarta Tornet upp och började erövra igen. Även Chronopia hotade med det som var kvar av stadens forna storhet, och Altorkriget blossade upp. Trakorien, Barbia, Nidland, Kardien, Zorakin och Jih-pun allierades mot de gamla makterna, och Altor plågades av ett åtta år långt krig över hela världen. Det slutade med att Häxmästaren slutligt besegrades och begick självmord, medan Kejsaren över Chronopia fortsatte ihärdigt. Inte förrän den första atombomben fälldes över den urgamla staden tog kriget slut.
Det var femtio år sedan. Jih-pun, vars krigsproduktion försörjde resten av Altor med vapen och stridsvagnar, är dominerande på varumarknaden tillsammans med Trakorien. Trakorien och Barbia har tävlat om toppställningen i världspolitiken, och båda har samlat på sig enorma arsenaler, inklusive kärnvapen, sedan Altorkrigets slut. Altorkrigets heta krig har ersatts av det kalla kriget.
Det är i denna miljö som Ereb'98 utspelar sig.