|
|
|
|
|
|
Skrivet av Krister Sundelin
|
|
2006-07-24 |
I förra dagboksinlägget så förklarade jag hur procentsystemet i Fimbulvinter kom till och varför jag gjorde de designval som jag gjorde. Så här i efterhand så är det väl nästan självklart att en Drakar&Demoner, till och med Drakar&Demoner Krille, måste ha en Basic Roleplaying-motor, och procentsystemet har trots allt en massa trevliga möjliga finesser utöver nostalgin.
Det förklarar dock inte varför jag valde att ta systemet till Biblioteksvärlden. Jag hade ju som sagt var ett fungerande grundregelsystem i form av T10-systemet. Varför bara kasta ut det och börja om med ett procentsystem?
En av orsakerna är att Biblioteksvärlden är tänkt att vara ett nybörjarrollspel. T10-systemet är visserligen enkelt, men det är gjort för spelledare med fingertoppskänsla. Det är inte något som ett nybörjarspel behöver - tvärtom så behöver ett nybörjarspel vara jättetydligt, så att spelledaren inte behöver fingertoppskänsla. Förmodligen så hade det gått att skriva om T10-systemet så att det blev så jättetydligt, men nu hade jag faktiskt en jättetydlig Basic Roleplaying-motor klar i form av Fimbulvinter.
Inte heller var det något problem att Fimbulvinter var så pass jättetydligt och nybörjarvänligt. Det fanns tillräckligt med flexibilitet och flyt i systemet ändå.
Flyt är en sak som är väldigt avgörande för ett bra spelsystem, och speltest är det enda som kan avgöra hur bra flytet är. Under våren och försommaren så speltestades Fimbulvinter ett flertal gånger, och en av reaktionerna från mig och från andra var hur bra systemet flöt på och hur lite det kom i vägen. Systemet skötte sig helt enkelt själv, utan att sätta hinder för spelledaren.
En del av det flytet kan illustreras med speltesten av Fimbulvinter. Mina vanligaste spelare är mestadels gamla inbitna rävar. De har spelat allt och vet hur allt fungerar. Visar man ett ifyllt rollformulär för dem så kan de lista ut hur spelet fungerar. De hade inget som helst problem. Det jag behövde förklara var initiativ i strid, och sen satt regelsystemet som picken i Greta.
Ett par av spelarna är dock mer gröna spelare, som inte har spelat rollspel så ofta. Det enda som jag behövde göra var att förklara vilket värde man skulle slå under, och att så länge som man slår under det värdet så ska man få så högt som möjligt. "Å just det, säg till om tärningarna visar lika. Då händer något speciellt." Därefter behövde jag inte förklara mer, utan från och med då så klarade de av systemet. Redan efter ett par slag så visste de exakt vad de skulle säga för att jag skulle vara nöjd: "lyckas 35" eller "misslyckas". Mer behövde de ju faktiskt inte säga.
Efter fjärde speltestet av Fimbulvinter och den här trevliga reaktionen från nybörjarna så konstaterade jag att Fimbulvinters Basic Roleplaying-motor passade mina syften med Biblioteksvärlden aningen bättre än T10-systemet. Nu handlade det mest om vad jag kunde rädda från den gamla T10-inkarnationen av Biblioteksvärlden, samt att komma på ett bättre namn.
|
|
|
|
|
T10_2.5.rtf
