Det kom sig för länge sedan att en hemsk best härjade i trakten kring Wirthien. Det var en ondsint helvetesorm, stor och bevingad, med dis och dunster i dess andedräkt. Den härjade och plundrade och folk och fä föll för dess framfart. Kungens riddare red ut för att möta monstret, men de föll en efter den andre.

Det fanns också en rättrådig riddare. Brand var hans namn och Båld hans tilltal. Brand red ut för att dräpa besten. Han red till häxan Hedda och bad henne om råd.

"Så är det," sade häxan, "att besten är snabb och listig, och om din häst inte är ett av valkyriornas riddjur, så lär du aldrig komma ikapp den, ty den flyger på mäktiga vingslag."

"Så gör mig då ett kraftigt gift" sade Brand, "ett som söver ormar men som lämnar fä oberörda. En sovande orm kan jag dräpa."

"Det ska jag göra" sade häxan, "men för det vill jag ha svärdet Tveegga, som besten tog från mig."

"Om jag finner svärdet så skall jag återbörda det" lovade Brand. Häxan gjorde sin trollbrygd och Brand red åstad. Brand gav giftet till en stor fet ko, och lade det i dess foder så att kon åt upp det. Så förde han ut kon i vall, och gömde sig i skogen bredvid vallen.

Så kom besten och den slukade kon hel och somnade strax. Brand sporrade sin häst och gav besten ett dödligt sår med sitt spjut. Sedan sökte han upp bestens lya och fann där stora skatter. Där fanns också svärdet Tveegga, och aldrig hade Brand sett dess make. "Ett så fint svärd är för gott för en trollkona att äga", sade Brand, och han skickade hem det till sin hustru. Brand högg sedan av bestens huvud och återvände till häxan.

"Besten är död, och här är dess huvud. Sejderska, starkt var ditt gift!"

"Fann du svärdet?" frågade häxan.

"Jag har det inte" svarade Brand.

"Ve dig, svekfulle!" ropade Hedda. "Sju led skall din ätt leva och inte mer om inte Tveegga återbördas! Du själv skall aldrig återse din hall!"

Brand slogs av fruktan och dräpte häxan. Sedan begynte han sin resa hem, men återkom aldrig. Han dräptes av en fredlös pil i ryggen.

Sensmoralen

Drakdräpandet är egentligen sekundärt i den här sagan. Sagan handlar egentligen om en riddare som tar stora risker genom att anlita en häxa, om löftesbrott och konsekvenserna av sådana, och om vikten av list.

Västmarkingar anser att löftesbrott är bland de värsta brotten man kan begå, på samma nivå som våldtäkt och mord. Åsikten baseras på det faktum att kungamakten inte är särskilt stark i Västmark eller på Lyonia i största allmänhet, utan att hela samhället baseras på trohetseder och löften.

Ett annat viktigt budskap är att girighet är en dödssynd. Det var girighet som fick Brand att behålla svärdet Tveegga, och det blev också hans fall.

Vidare så anses list vara en bättre egenskap än mannamod och styrka i Västmark. Vill man aspirera som drakdräpare så bör man ta intryck av Brands taktik. Lägg dessutom märke till att Brand inte ljuger genom att säga att han inte fann svärdet, utan att han faktiskt talar sanning när han säger att han inte har det - det hade han ju skickat hem till sin hustru.

Den viktigaste sensmoralen är att man ska vara ytterst försiktig när det gäller häxkonst! Den kan vara praktisk, men den är å andra sidan mycket, mycket opålitlig, och behandlar man inte trollkunniga med respekt så kan det mycket väl gå illa för en.

Ätten Brands förbannelse

Finns ätten Brands förbannelse? Åtminstone så verkar det så, när den åttonde generationen efter riddaren plötsligt börjar dö en efter en och ättens ägor slås av missväxt.

Om någon av figurerna har någon koppling till ätten Brand (till exempel tjänst eller egenskapen Vän) så kommer denne att märka av hur ätten har börjat dö ut. Allmänt så anses det att om det inte inträffar ett mirakel så kommer ätten att ta slut efter nuvarande generation.

Eventuellt så skulle förbannelsen kunna brytas om svärdet Tveegga lämnas tillbaka till häxan Hedda. Det finns dock ett litet problem: häxan är död sedan 150 år. Att finna någon som kan kalla den döda häxan tillbaka lär vara ett problem i sig. Dessutom behöver man finna den döda häxans grav, vilket inte bör vara så lätt.

Skulle någon av figurerna känna till en lämplig besvärjelse för att tala med de döda ("De dödas röst", till exempel) så är ju det första problemet löst, men då kan man alltid förvärra det med att häxans ande hemsöker platsen.

Svärdet Tveegga

Svärdet Tveegga är bortemot 350 gammalt, och ser ut som ett fint utsmyckat vendelsvärd med egg av stål och fäste av gjutet brons med kalvskinn. För närvarande så ligger det i ätten Brands vapenhus.

Tveegga tillhörde kung Galand II och erövrades av en wiedernisk riddare vid slaget vid Hrodseitch år 896. Det följde med en hemgift till riddar Widfern från Wirthien, och var i hans ätt fram till år 970, då det försvann. Det återfanns år 1048 då Bryne, riddar Brands son, fick riddarslaget. Bryne vann guld och ära med svärdet i det Heliga landet under första korståget.

Det sägs att den som bär Tveegga i strid alltid ska kunna mana fram mannamod hos de män som han leder (motsvarande +3 på alla slag för Ledarskap så länge som man bär svärdet). Å andra sidan så sägs det att om den som äger Tveegga någon gång förlorar svärdet så kommer denne att dö innan nästa solnedgång. Två gånger har detta visat sig vara sant: dels dog kung Galand II vid Hrotseitch när det slogs ur handen på honom, och dels dog riddar Brand när han tog det som sitt och skickade det till sin hustru.

Besten från Gradanbergen

Besten från Gradanbergen är en synnerligen illasinnad drakorm, jämt fyra tjog fot lång och tolv dussin fot från vingspets till vingspets. Från dess gap väller dunster av etter ut, som kan förblinda en vuxen man och döda ett barn. Den andas inte eld, men dess giftiga andedräkt är nästan värre. Besten härjade i trakterna kring Gradanbergen fram till år 1040, då den enligt sagan dräptes av riddar Brand. Ingen har sett besten sedan dess, så förmodligen stämmer det.

Egenskaper: Enorm +12, Vingar +15, Giftsprut +4, Klor +6, Tänder +8, Skarpöra +4, Luktsinne +6, Hököga +6.