Är man bara lite sugen, och inte fullt så utsvulten, så kanske Våffeljärnet kan komma till användning. Fällan består av en pelare från golv till tak, med en bit i mitten som saknas så att den nedre biten bildar en piedestal. Ovanpå piedestalen ligger ett smyckeskrin. Tar man något ur smyckeskrinet åker den övre delen av pelaren ner, ungefär som ett lock på ett våffeljärn. Eftersom det är varmt och dessutom mönstrat lär ett intressant rutmönster brännas in i den klåfingrige äventyrarens hand.

(Robert Sjöblom)

Är du också trött på att den mest girige av äventyrare visar sig vara den bamhärtige samariten så fort det gäller att visa sin respekt för någon obskyr avgud eller tiggarstaty i ett bortglömt tempel som äventyrarna snubblar in i? Helt enkelt därför att man vet att ett par slantar i tiggarskålen i en sådan staty röjer väg för dess större rikedomar i framtiden?

Wallenbergs teori är en fälla som uppfanns av en gammal gniden slottsherre, som även var en aning bevandrad i alkemins hemligheter. Han insåg att han, levandes i en fantasy-värld med allt vad det innebar med skattsökare och andra äventyrare, inte skulle få ha sin grav och medföljande förmögenhet i fred. Fällan är avsedd för att efter hans död skydda hans enorma skatt mot dogmatiska munkar, självutnämnda socialister och annat pack som, efter att ha plundrat hans gravvalv till sista slanten, skulle komma att ge bort hela förmögenheten i plötsliga infall av solidaritet. Men sådana infall leder i detta fall till en relativt säker död snarare än de samvetets och materiens belöningar som äventyrarna är vana vid...

Fällan består av en stor stenstaty som föreställer en utarmad varelse som med lite god vilja kan uttydas som en lokal variant av människa, klädd i tiggartrasor och ståendes strax framaför gravvalvets ingång med händerna bedjande framsträckta. Självklart kommer någon av spelarna beordra sin äventyrare att slänga till statyn ett par växelmynt för att visa sin respekt och värdighet...

Men då slottsherren alltså inte ansåg givmildhet vara någon vidare god egenskap för den som skulle "ärva" honom, har han förberett en liten överraskning: Statyn är i själva verket en ondskefull, människoätande demon som har blivit förstenad med hjälp av en magisk bryggd som slottsherren lurade i det stackars vidundret. Det enda motgiftet mot detta öde som trädgårdsprydnad och evig hunger är hudkontakt med en blandning av just den beläggning av svavelrikt damm som "statyn" är glaserad med, i kombination med ädelmetaller vilka svavlet ögonblickligen reagerar med...

Det borde ta ungefär lagom lång tid från det att äventyrarna fullbordar demonens motgift tills det att den är helt vaken och redo att frossa i äventyrar-paté, för att äventyrarna ska hinna in i gravvalvet och börja rota i skatten, som för övrigt kan inehålla andra trevliga överraskningar av liknande moralisk karaktär, tex den otrevliga mantel som beskrevs i Grymkäfts fällor och som stjäl sin bärares ålder och skönhet...

(Patrice Lumumba)