Lugnet efter stormen, eller möjligen före

Följande är vad som kommer att hända under den tid som äventyrarna inte styr och ställer i jollen, om de nu alls gör det. Det behöver inte inträffa i en enda strid ström eller ens i den ordning som står här, bara det inträffar.

Dvärgarna beklagar sig högljutt sinsemellan över sina vapen och rustningar som försvunnit i djupet. En av dem (Bimbor) beklagar sig mer än de andra över det förbaskade regnet och blåsten och varför skulle vi lämna våra kära berg och ge oss iväg på den här meningslösa resan och vi kommer ändå inte att klara det och vi skulle inte ha klarat det även om det inte varit för det här fördömda skeppsbrottet och hur ska vi nu kunna klara oss när vi inte ens har några vapen osv osv. Kocken får skäll av sin fästmö. Barbarkvinnorna diskuterar lågmält sinsemellan och tycks vara de enda som tar det lugnt. Rätt som det är kommer en av dvärgarna att försöka trösta den mest högljutt klagande dvärgen genom att säga, högt och tydligt: "Men vi har ju i alla fall en massa guld i Bamburs väska. Och skattkartan fick vi också med oss. Så det kunde minsann vara värr... eh... hrm." Såväl hans meddvärgar som båtens övriga passagerare har fäst ögonen på honom, dvärgarna med fasa i blicken, de övriga med varierande grader av girighet.

Efter detta kommer naturligtvis framförallt orcherna att invänta ett tillfälle att plundra de stackars dvärgarna på både guld och skattkarta. Även barbarkvinnorna vill gärna roffa åt sig guldet och kartan; skillnaden är bara att de helst inte vill döda dvärgarna. Eventuella erbjudanden om hjälp till dvärgarna från äventyrarnas sida kommer att belönas med, typ, en tärning Grus och mycken misstänksamhet. Förhoppningsvis känns detta som en grov förolämpning.

Tjuven kommer vid något lämpligt tillfälle att försöka stjäla något av äventyrarna (Sno saker +10, svårighet 10 plus äventyrarnas bästa nuffra i Leta). Vore han smart så skulle han naturligtvis invänta ett tillfälle att stjäla dvärgarnas guld, men han är dessvärre en utpräglad kleptoman.

Om äventyrarna tagit kommandot på jollen ordentligt så kommer inget att inträffa förrän man nått land. Annars kommer orcherna efter diverse tisslande och tasslande helt enkelt att hoppa på dvärgarna och försöka hiva dem överbord. Dessvärre är de inte slugare än att de glömmer bort det faktum att en av dvärgarna har väskan med guld och skattkarta på sig (och inte släpper den på några som helst villkor). Det finns alltså en klar risk för att väskan åker överbord och börjar sjunka med dvärg och allt. I detta läge är det minst en Normalsvår handling att hämta upp den, men eftersom den behövs för äventyret kommer en av barbarbrudarna att dyka i och lyckas hämta upp den om inte äventyrarna fixar'et. Om väskan nu inte åker överbord kan det bero på äventyrarnas ingripande eller barbarkvinnornas dito, eller så kanske orcherna åker på däng av dvärgarna även om det verkar osannolikt, eller kanske dvärgarna hänger sig fast vid relingen tills någon beslutar sig för att hjälpa dem. Eller nåt annat.

Efter två dagar till sjöss når de land. De kan se att det ligger en by kanske halvannan kilometer från stranden. Terrängen är klippig, svagt uppåtlutande fram till byn och glest bevuxen med tallar med rödaktiga stammar. Under vägen kommer nu de som har överlevt båtfärden - orcher, barbarkvinnor, samt tjuven - att försöka komma åt dvärgarnas väska. Källarmästaren bör vara väl förtrogen med alla de inblandade källarmästarpersonerna; det blir betydligt roligare om inte alla agerar på samma sätt utan istället som deras respektive personligheter (Egenskaper, Nackdelar och Fördelar) bjuder. Som alltid blir det roligast om man överdriver ordentligt när man spelar dem.

Alla andra då? Pja, vill du så kan du förstås lägga in några fler intressanta källarmästarpersoner, eller låta några av statisterna spela någon som helst roll i äventyret. Annars beger sig statisterna mangrant till värdshuset, sedan vidare till någon vänlig bonde för att sova på höloftet, och sedan dagen därpå till Slamstaden (se nedan) som passagerare på höskrindor och liknande.