Detta
svärd (Wallace
Collection inv.nr. A.460) har flera märkliga drag, vilka de viktigaste är följande:
greppet kan vara en senare rekonstruktion (möjligen 1800-tal), knapp och
parerstång har en märkligt mörk finish som kan vara en kombination av blånering
och lack. Svärdet har tydligen rengjorts ganska hårdhänt. Klingans ena sida
uppvisar en mängd grunda skråmor, som enligt David Edge kan vara resultatet av
att det legat på en flodbotten (skråmorna skulle då vara orsakade av vass och
andra växter som legat emot den, och som därmed tillfört syre som underlättat
korrosionen). Klingan är dessutom nedslipad under sin verksamma tid, och har
troligen varit något längre och bredare. Ett par smedstämplar i form av
inlagda små kopparkors (ca 6 mm höga) återfinns på klingan, 165 respektive
175 mm från klingbasen. Det är i gott skick och har bra balans, och är mycket välgjort. Det kändes som ett bra stötvapen när
jag hanterade det. Den romboida klingprofilen skvallrar om att det avsågs att
användas för penetration av de tåligare rustningar som utvecklades under
1300-talet.
Smedstämpel
Oakeshottklassifiering:
Klingtyp: XV (ursprungligen XVIII?)
Knapptyp: K, försänkt
Parerstångsstil: 7
Dimensioner:
Längd: 949 mm
Klinglängd: 762 mm
Klingbredd: 60 mm vid basen
Klingans tjocklek vid basen: 6,2 mm; 2,4 mm 100 mm från udden
Knappens diameter: 57 mm; tjocklek 31 mm
Parerstångens bredd: 218 mm
Vikt: 1360 gram
Balanspunktens läge: 65 mm från parerstången
Främre nodens läge: ca 444 mm från parerstången
James G. Mann & A.V.B. Norman: European Arms and
Armour in the Wallace Collection, sid. 242 (vol. 1), sid. 114 (vol. 2)
Ewart Oakeshott:
Records of the Medieval Sword, sid. 133