Brittiskt svärd för officer i Light Cavalry, modell 1822

Det här svärdet inköptes från Kolibri vapenhandel i Linköping i slutet på april, år 2000. Till en början trodde jag att det var ett svärd för en officer i Royal Artillery, tillverkat på 1890-talet, men närmare efterforskningar visade på att det rörde sig om något annat. Anledningen till den misstagna identiteten var att Royal Artillery efterhand antog samma svärdsmodell som Light Cavalry. Vad som pekade på att det rör sig om ett Light Cavalry-svärd är att knappen är lättrad, medan Royal Artillery vanligen hade knappar med nitknapp och ansatser. Skillnaden uppträder från 1850-talet och framåt på svärd från Wilkinson, men andra tillverkare behöll ansatserna för båda truppslagen. En annan indikation är att Royal Artillery-svärd ofta hade etsade artillerisymboler på bladet.

Modell 1822, med sina tre fästbyglar, ersattes 1896 av Heavy Cavalry-svärdet (likaledes modell 1822). Detta utmärkte sig genom att ha ett trekvarts korgfäste med slingor och kaprifolmönster, men den lättare modellen hängde med många år efter detta. 1908 kom ett nytt svärd för kavalleriets manskap, och 1912 officersmodellen. I samband med Först världskriget insåg man att kavalleriet spelat ut sin roll, och några nya svärdsmodeller har inte kommit sedan dess. Royal Artillery, som antog modell 1822 på 1850-talet, använder fortfarande svärdsmodellen vid parader.

Måtten är följande:

LÖA 109,7 cm
Klinglängd 88,2 cm
Klingbredd 2,8 cm
Balanspunkt 15,5 cm från fästet
Slagpunkt 54,5 cm från fästet
Vikt ca 0,9 kilo

Greppet är klätt med fiskskinn och virat med tvinnad ståltråd. Fästbyglar och knapp är av stål. Klingan är etsad med drottning Victorias namnchiffer (krönt "VR") och växtrankemönster. Vid fästet finns Wilkinsons kvalitetsmärke, två sammanflätade trianglar (liknar en davidsstjärna, men symboliserar styrka) omgivande en försänkning, där en gulmetallplatta med "HW" (Henry Wilkinson) återfinns. En intressant detalj är att slagpunkten (den del av klingan som lämpar sig bäst för hugg) är markerad med ett etsat C >>>-----------> * P Klingan har en markerad ränna på båda sidorna, och är eneggad ända fram till cirka 25 cm från udden, där den övergår i ett tveeggat, rombiskt tvärsnitt.

Klingans rygg med serienummer
Hjaltet med spännbyglar. Observera Wilkinsons kvalitetsmärke på klingbasen
Hjaltets insida med Wilkinsons firmanamn vid klingans bas

Svärdets skida är av Sam Browne-modell, vilken infördes 1899 och var avsedd för bruk tillsammans med fältuniform. Portepén består av flätat läder, likaledes för fältbruk. Till paraduniform användes en stålbalja och portepé i gulddragararbete.

Svärdet kunde med god säkerhet visuellt dateras till senare fjärdedelen av 1800-talet. Till att börja med så är klingan etsad med drottning Victorias namnchiffer, vilket placerar svärdets tillverkning till åren 1837-1901. Greppet och klingan är nästan helt raka, vilket var en förändring man införde under 1870-talet. Vidare så är bladet etsat med "HENRY WILKINSON PALL MALL LONDON", vilket ger ytterligare en fingervisning om vilka år det kan röra sig om. Wilkinson flyttade sin butik från Ludgate till Pall Mall omkring 1849, och företaget bytte namn till "The Wilkinson Sword Company Ltd" 1887.

frank.jpg (19227 bytes)

Major Frank Lewis de Sales La Terrière, omkring 1914-1918

Så här långt kom jag i den rena identifikationen, men det fanns mer att upptäcka. Svärdets klingrygg är stämplad med ett serienummer, 26552, vilket med all sannolikhet registrerats hos Wilkinson. Tack vare en förfrågan från Rob Miller till Wilkinson, fick jag reda på vem som köpt svärdet. Det visade sig att det hade testats och godkänts den 26 maj, 1885, och sålts till en F.L. La Terrière vid 15th (The King's) Hussars Regiment. Nu hade jag ett namn att gå på. En sökning på Internet resulterade i att jag hittade en Frank Lewis de Sales La Terrière, född 1863. Han var son till William James Bulmer de Sales La Terrière och Elizabeth Sarah Gurney. 1885 införskaffade han svärdet, vilket tyder på att han blev officer detta år, sannolikt vid 15th (The King's) Hussars Regiment. Han gifte sig 1895 med Jeanie Bunten, dotter till James Clark Bunten.

Under Första världskriget tjänstgjorde han med majors grad vid regementsstaben, och det 15:e hussarregementet deltog i många av slagen på Västfronten. Vid ankomsten till Frankrike 18/8 1914 delades regementet upp, och de tre skvadronerna hamnade i varsin division. 14/4 1915 återbildades regementet och ingick därefter som en del av 9th Cavalry Brigade, 1st Cavalry Division. Med tanke på krigföringens karaktär under kriget, stred vanligtvis kavalleristerna till fots. 156 av dem dödades under kriget. 15th Hussars Regiment var med ända till slutet av kriget, efter att ha deltagit i slagen vid Mons, Ypres, Somme, Arras, Cambrai, Amiens, Hindenburglinjen, med flera drabbningar. Efter kriget tjänstgjorde regementet på Irland, och 1922 slogs det ihop med 19th Hussars för att forma 15th/19th The King's Hussars. Det nya regementet förlades till Egypten 1924, och blev likt de flesta kavallerienheter motoriserade under mellankrigstiden. Frank Lewis de Sales La Terrière pensionerades med kaptens grad (det var vanligt att man hade högre grad under krigstid än under fredstid). Han avled 1933.

Under mina efterforskningar på Internet fann jag även major de Sales La Terrières sonson, som jag kontaktade. Han kunde bistå mig med ytterligare uppgifter om farfadern, samt även en bild av honom. Så blev ett till en början ett anonymt svärd satt i sitt sammanhang. Det är det som gör samlandet värdefullt för mig.

Tack till Peter Busch, Thomas McDonald, Paul Kilmartin, Rob Miller och Mark McMorrow för hjälp med att korrekt identifiera svärdet. Tack även till Joe Sweeney och Simon Fielding för information om 15th (The King's) Hussars Regiment. Slutligen ett stort tack till kapten Ian de Sales La Terrière för uppgifterna om hans farfar.