Här följer ett antal råd till den som vill rengöra och bevara sitt antika svärd. Observera att råden ej gäller japanska svärd; för dessa krävs andra metoder.
För att bevara antikvärdet hos ett vapen bör allt underhåll vara så skonsamt som möjligt, och sträva efter att bevara vapnet, inte återställa det i nyskick. Att avlägsna patinan från ett gammalt vapen försvårar korrekt datering och kan även leda till ifrågasättande av dess autenticitet. Aktiv rost är dock en fiende, och ska avlägsnas och förhindras få nytt fäste.
Till att börja med finns det några grundregler:
1) Använd aldrig sliptrissor, smärgelskivor eller andra verktyg på dina vapen. Risken är överhängande att man förstör klingan.
2) Använd aldrig grova filar för att ta bort hack i eggen. Om klingan hade hack till att börja med, blir resultatet bara spår av hack plus märken efter filen. Knappast en förbättring…
3) Slipa aldrig upp svärdet. Det finns ingen anledning att ge det en egg som det kanske aldrig haft (vissa svärd levererades aldrig slipade, utan slipades först då krig bröt ut - detta gäller militära svärd från 1800- och 1900-talen). Bortsett från risken att förstöra klingan (slipskivor kan generera sådan hetta att härdningen förstörs), så ökar risken för skador på folk och bohag. Använd definitivt inte någon kniv/saxslipningsapparat - sådana är avsedda för helt andra eggvinklar!
4) Om du använder en polertrissa på klingan, så gör det sparsamt och utan polermedel. Risken att skada blodskåror, etsningar och förgyllningar/blåneringar är överhängande.
5) Försök inte räta ut klingan om den nu skulle vara böjd. Riskerna är för stora att klingan antingen bryts eller att det uppstår en andra böj. Detta ses som negativt av samlarkretsar och sätter ner värdet mer än om klingan hade en böj från början. Man kan misstänka att härdningen är undermålig och att ytterligare böjande kan orsaka sprickor eller brott.
6) Undvik att demontera svärdet (om möjligheten finns) om det inte är absolut nödvändigt. Risken att man förlorar eller förstör delar ska inte underskattas; t ex så kan en snett påskruvad mässingsmutter lätt förlora sina gängor, och risken är stor att det rör sig om någon udda dimension som inte går att få tag på.
7) Om svärdet är starkt korroderat (t ex funnet i jorden), bör det konserveras av proffs. Risken är annars överhängande att kvarvarande metall korroderar och faller sönder. Om svärdet hittats nyligen så omfattas det av fornminneslagen och kan därför inte betraktas som privat egendom - det ska överlämnas till närmsta museum.
Man kan i korthet sammanfatta reglerna med att man ska göra så lite som möjligt. För att ytterligare komplicera saken så finns det ett antal olika typer av klingor som kräver olika rengörings- och underhållsmetoder.
Det finns en stor mängd varianter bland europeiska och asiatiska vapen. Följande kategorier är de vanligaste:
1) Enkelt stål
2) Enkelt stål med gravering
3) Enkelt stål med etsning
4) Behandlat stål (blånerat, brunerat)
5) Pläterat stål (nickel, tenn, silver)
6) Delvis enkelt stål, delvis behandlat
7) Delvis enkelt stål, delvis behandlat, etsat
8) Delvis enkelt stål, delvis behandlat, med gulddoubléförsedd gravyr eller
förgyllning
9) Delvis enkelt stål, delvis behandlat, med gulddoubléförsedd gravyr eller
förgyllning samt etsning
10) Japanskt tamahagane-stål
Innan man ger sig på att rengöra klingan bör man bekanta sig med de olika varianter av dekoration som finns, så att man inte förstör något genom okunskap.
Gravering: när man med en gravstickel skär ut skåror i stålet. Har använts för diverse motiv och inskriptioner i hundratals år. Kan skadas av hårdhänt polering.
Etsning: genom att täcka den metall som ska dekoreras med vax, skära ut de mönster man önskar och sedan doppa det hela i syra så uppstår etsade mönster. De ställen där syran verkat är ofta mörkare och matta. Kan skadas genom kraftig polering.
Behandlat stål: Blånering är vanligast. Genom nedsänkande i saltbad ändras stålets ytskikt och antar en blåaktig ton. Detta ger en attraktiv effekt och skyddar delvis mot rost. Då blåneringen endast ligger i det absoluta ytskiktet ska man aldrig polera blånerade ytor.
Brunering: som blånering, men med en brun ton i stället.
Plätering: genom att anbringa en annan metall på stålet kan man uppnå såväl dekorativ som rostskyddande effekt. Ibland kan det underliggande stålet dessutom vara etsat. Följande varianter på plätering kan förekomma:
Nickelplätering: nickel har använts för att ge en högglansfinish sedan mitten av 1800-talet. Då nickel inte kan skarpslipas eller hålla en egg brukar nickelpläterade svärd användas vid parader och som befälstecken. Nickel är ganska hårt, men kan repas. Man ska därför inte använda hårda polermedel eller högt polertryck. Om det förekommer rost på klingan är det meningslöst att försöka ta bort den. Fukt har då kommit in under förnicklingen, en effekt lik den man kan se på flagande, förkromade bildelar.
Försilvring eller förtenning: ger samma resultat som förnickling, men inte lika blankt. Sällsynt. Bör ej poleras med kraftiga polermedel eller högt polertryck.
Förgyllning/gulddoublé: förekommer på högkvalitativa klingor. Kan vara vara bladguld, förgyllning (genom elektroplätring eller brännförgyllning) eller gulddoublé. Då guld är mycket mjukt ska man aldrig försöka polera det.
Till att börja med: om du har en japanska klinga, eller vad du misstänker är en japansk klinga, ska du gå till The Japanense Sword Index för råd och tips för hur man rengör och bevarar japanska klingor. Följande tips gäller endast typerna 1-9.
Enkel rengöring och inoljning: använd olja och en mjuk trasa. Oljan kan vara vapenolja eller t ex CRC 5-56. Applicera ett tunt oljeskikt på klingan och torka försiktigt av med en mjuk trasa eller pappershandduk (var försiktig med grövre returpappersprodukter). Denna process bör avlägsna lös smuts och lättare ytrost. Upprepa det hela tills du är nöjd. Det tunna oljeskikt som blir kvar bör räcka för att förhindra ny rostbildning. OBS! Om svärdet du arbetar med har lädergrepp eller -skida, se då till att ingen olja kommer på lädret! Ofta är lädret på antika vapen mycket torrt, och olja kan orsaka betydande skador - rentav så att lädret omedelbart faller isär. Så håll oljan borta från lädret och tvätta händerna när du är klar så att ingen olja kan spridas. Det är lämpligt att göra om rengöringen och inoljningen var sjätte månad (oftare om svärden befinner sig i fuktig miljö) för att hålla rosten borta. Var medveten om att det lätta trycket vid putsning inte avlägsnar fläckar och märken, att komma åt dessa kräver lite mer (se "Lätt polering"). Använd inte hårt eller ens medelhårt tryck på blånerade eller förgyllda klingor - lätt tryck är vad som passar dessa klingor.
Lätt polering: Denna metod kan användas på klingor som inte har några tydliga rostangrepp och som INTE är blånerade, förgyllda eller förnicklade. Klingtyperna 1, 2 och 3 är de enda som tål lätt polering. Detta är ett bra sätt att avlägsna inetsade fläckar efter fingrar, gammal olja och annat kladd. Då metoden är mycket varsam kräver den mycket tid. Den lätta poleringen kräver en polerpasta som innehåller både skonsamt rengörande kemikalier och ett mycket skonsamt slipmedel. Metoden kan användas direkt om klingan är ren, eller efter borttagning av lös rost och smuts. Poängen med metoden är att det skonsamma slipmedlet avlägsnar fläckar utan att märkbart påverka gravyr eller etsningar. Nackdelen är att metoden tar tid, då man måste gnugga ytan löst - kanske tio minuter per tum eller mer. Till en början verkar det som om inget händer, men med lite tålamod så kommer man snart att märka en långsam förbättring.
Lätt slipande rengöring: Denna metod kan användas för att rengöra orostade, måttligt rostiga eller kraftigt rostiga klingor av typerna 1, 2 och 3. Man kan börja med att slipa med fin stålull (inte tvålull!) av finhetsgrad 000 och med en tunn olja som smörjmedel. Poängen med den fina stålullen (egentligen järn) är att den slits lättare än metallen i svärdet, medan rost och annan lort är mjukare och därmed förhoppningsvis möjlig att avlägsna med lätt (vid behov hårdare) tryck. Detta bör ge goda resultat på måttligt eller kraftigt rostiga klingor; man kan använda hårt sliptryck på dessa klingor. Det är inte lämpligt att använda stålull av annan finhet, då trådarna är kraftigare och kan därmed orsaka repor. När man är färdig med rengöringen och rostborttagningen ska man torka av klingan med en trasa för att avlägsna alla rester av stålull och olja. Upprepa proceduren ett par tre gånger. Om stålullsrester ligger kvar på klingan kan de börja rosta och sprida rosten till klingan. När klingan är ren kan man ta en ny trasa och lite olja och gnida klingan för att ge den ett skyddande oljeskikt.
Om denna metod används på rena svärd utan rostfläckar, kan den hjälp till att avlägsna fläckar. Var dock försiktig med sliptrycket vid användning av stålull på graverade eller etsade klingor så att detaljerna inte skadas.
För närvarande kan inga andra metoder rekommenderas för rengöring av svärd.
Undvik att använda mässingsputsmedel (eller liknande) vid putsning av hjalt som är av förgylld mässing. Risken finns att man skadar förgyllningen. Mässingsputs kan endast användas på mässingshjalt. Var försiktig så att det inte kommer putsmedel på läderklädsel och liknande icke-metalliska material i exempelvis grepp eller skida/balja.
För att bevara klingan så är det tillrådligt att regelbundet olja in den. Som tidigare sagts, så fungerar vapenolja eller CRC 5-56 bra, och även japansk choji-olja (mineralolja med några procent nejlikolja) går fint (och luktar gott). En annan metod kan vara att noga rengöra klingan och sedan anbringa möbelvax. Det håller fukten borta och håller längre än olja; det är dock lämpligt att experimentera på något mindre dyrbart innan man prövar metoden på något antikt. Se alltid till att förvara svärdet där värme och fukt inte kommer åt det (t ex inte ovanför element eller nära ventilation). Om du bor i en fuktig miljö så är det rekommenderat att regelbundet kolla klingan för tecken på rost.
Denna text är i allt väsentligt en översättning av råd från Internet Sword Collectors Association, där den engelska originaltexten är upphovsrättsskyddad. Denna översättning är gjord med benäget tillstånd från Internet Sword Collectors Association. Översättning © 2000 Björn Hellqvist.