Hans Talhoffer och hans fäktböcker

Det är fel att tro att fäktkonsten utvecklades först på 1600-talet, och att allt som varit dessförinnan var bara brutalt hackande med tunga svärd. Denna häpnadsväckande brist på kunskap om och insikt i den tidiga fäktkonsten underblåses av de författare, historiker och fäktare som ser värjfäktningen som det fulländade slutmålet i en utveckling från medeltida barbari till upplysningstidens förfining. Givetvis är detta komplett nonsens. Bevarade fäkthandböcker från slutet av 1200-talet och framåt visar på en häpnadsväckande uppsättning tekniker som dåtidens fäktare hade till hands. Det är intressant att notera att vissa tekniker och filosofier har sina direkta motsvarigheter i japansk fäktkonst, vilket visar på att trots att en halv värld skiljer Europa och Japan åt, så utvecklades stilarna åt liknande håll oberoende av varandra. Den tyske fäktmästaren Hans Liechtenauer sammanfattade sin kunskap i sin kryptiska "Fechtbuch" från 1389. 1410 författade italienaren Fiore Dei Liberi, inspirerad av Liechtenauer, sin handbok "Flos Duellatorum". Den mest kända fäktboken från 1400-talet är "Talhoffers Fechtbuch" från 1467, som är en av tre böcker som skrevs av tysken Hans Talhoffer. I detta manuskript visar över 200 illustrationer med vidhängande text ett antal tekniker och fula knep, som tillsammans formar en effektiv och sofistikerad stridskonst som omfattar fäktning med svärd, strid med hillebard, brottning, m m. Länge var manuskriptet endast tillgängligt i form av en illa bearbetad faksimilutgåva från 1887, men senare års ökade intresse för de västerländska stridskonsterna har gjort att man tagit fram både en nyutgåva och ett par online-versioner. För den som vill ha tag på boken, så finns det den på engelska under titeln "Medieval Combat", översatt och redigerad av Mark Rector. Fäktboken kräver att man har insikt i svärdsfäktning, för vilket John Clements bok "Medieval Swordsmanship" är en lämplig introduktion.

På senare tid har intresset för den här typen av strid fått fäste i Sverige, med fäktgrupper i Falun, Malmö och Stockholm. Pingsten 2001 hölls det första seminariet om långsvärdsfäktning i Sverige, där jag och 30-talet andra fick öva fäktning i 1400-talsstil. Jag kan garantera att teknikerna är effektiva och raffinerade, och mycket roliga att lära sig. Upptäck vårt västerländska stridskonstarv du också!

AEMMA:s "Flos Duellatorum"
http://www.aemma.org/onlineResources/liberi/contents.htm

HACA:s Talhoffermanual
http://www.thehaca.com/talhoffer.htm

AEMMA:s Talhoffermanual
http://www.aemma.org/onlineResources/onlineResources_H.htm

Talhoffers Fechtbuch 1459
Scannad och webbad av Kungliga Biblioteket i Köpenhamn.
http://base.kb.dk/hsk_web/plsql/hsk_vis_en.forside?p_hs_loebenr=

Den äldsta fäktinstruktionen som bevarats är manuskript I.33 i Royal Armouries. Det är tyskt och har daterats till omkring år 1295. Det visar strid med svärd och bucklare och har hitintills endast varit tillgänglig i form av fotostatkopior som fått beställas från muséet. Nu finns dock illustrationerna på Internet:
http://www.thearma.org/Manuals/i33/i33.htm