Hur jag tillverkade en svärdsskida

Av Eric Michael McHugh

Översättning och kommentarer av Björn Hellqvist

Jag satt och tittade på mitt svärd en eftermiddag, och det tycktes säga till mig: "Jag är ensam. Gör mig en skida." Jag tänkte att det kunde vara roligt, så här är en fotokrönika över mitt äventyr. Beklagar den dåliga kvaliteten. Min kamera är inte så bra, och jag fick dessutom sänka bildkvaliteten för att det inte skulle ta två timmar istället för en för att ladda ner ;-)

Jag började med 12,5 mm tjocka poppelplankor. Jag märkte ut svärdsklingans silhuett på vardera plankan (jag var noga med att se till att klingan var i samma läge på båda plankorna). Sedan gjorde jag små markeringar cirka 1 cm från klingsilhuetten och sammanband dessa hela vägen runt. Detta skulle ge en 1 cm:s kant hela vägen runt klingan. Med hjälp av en handfräs karvade jag ut fördjupningen för svärdet till ett djup av 8 mm. Jag sågade sedan ut själva skidan längs med den yttre linjen. De båda skidhalvorna sandpapprades lätt. Jag använde syntetiskt ylletyg som foder, vilket jag fäste med epoxylim på insidan av skidhalvorna.

(Översättarens anmärkning: Man kan även använda till exempel ask. Det viktiga är att träet inte spricker lätt och att det är lätt att arbeta i. Att använda halvtumsplankor är lite lyxigt; man kan klara sig med plankor som är halva klingans tjocklek vid basen + 3-5 mm, vanligen 6-8 mm totalt. Vidare så kan man hålla nere väggtjockleken till runt 5 mm om man vill ha en smidigare skida. Man kan karva ur skidan hed hjälp av huggmejslar, vilket kräver viss noggrannhet och stadiga händer. Själva urmejslingen av skidan bör göras med ständiga kontroller; lägg svärdet på arbetsstycket och se om det passar. Man vill inte karva ur för mycket; 8 mm kan vara i mesta laget, då detta förutsätter tjocka plankor och därmed ett tjockt resultat. Eric har låtit fodra sin skida, men detta är inte nödvändigt. Man sparar på tjockleken genom att ha skidan ofodrad, men det ställer samtidigt större krav på passformen, då man inte vill att skidan ska bli för trång eller för glapp.)

När väl tyget var torrt så var det dags att limma ihop halvorna. Innan jag gjorde detta så använde jag mina skruvtvingar för att prova passformen. När jag var nöjd med den, så limmade jag utmed kanten på halvorna och pressade ihop dem med tvingarna. Jag lämnade det hela över natten för att torka.

(Övers. anm: Använd trälim. Använd skruvtvingar och klämmor, men dra inte åt för hårt, då det finns en risk att träet kan pricka eller deformeras.)

Efter att hela rasket torkat använde jag mitt fräsverktyg igen, nu för att slipa till skidans kanter. Sedan använde jag slipmaskinen för att sandpappra hela skidan jämn och för att få bort fräsmärkena.

(Ö.a: I brist på maskinverktyg kan träfilar och handslipning gå lika bra. Om man vill ha en smidig skida, så får man använda hyvel, kniv, fil, sandpapper och försiktighet för att få ner tjockleken på träet och göra skidan mer linsformad eller rombformad i tvärsnittet. Var försiktig; slipar man för mycket, kan träet bli för tunt och man kan rentav gå igenom. Om detta inträffar får man laska i en bit och hyfsa till det hela.)

Jag kollade återigen passformen för att vara säker på att inget gått fel i limningen och slipningen.

Jag använde 3 mm tjocka trälattor till de ribbor som skulle hålla bältet. De limmades fast, och när limmet torkat så sandpapprade jag dem så att de fick rätt form.

Jag använde tunn mässingsplåt till munblecket och mässingsskruvar för att fästa det. Jag anbringade lim på skruvarna för att de inte skulle kunna gänga upp sig. När de väl var fast, så slipade jag med min Dremel [ö.a: ett handhållet slipverktyg] för att slipa ner skruvskallarna. Jag använde den även till att polera den del av munblecket som skulle synas.

(Ö.a: Det är inte nödvändigt med ett munbleck på alla typer av skidor. Man finner dem på skidor främst från 1300-talet och framåt.)

När väl munblecket var på plats, så lade jag skidan på baksidan av skinnet som skulle klä den. Jag ritade skidans silhuett på skinnet. Sedan gjorde jag markeringar 12,5 mm från linjen och förband dessa till en hel linje. Detta gav mig 12,5 mm skinn på vardera sidan som skulle täcka skidans 25-mm:s kant. Jag satte de två halvorna mot varandra med de släta sidorna inåt (skinnets baksidan var synlig). Jag sydde ihop halvorna med syntetisk sena, och lämnade en 12,5 mm:s flik på vardera halvan vid mynningen.

(Ö.a: Använd relativt tunt skinn, inte kraftigare läder. Istället för att sy ihop två halvor, kan man göra hela klädseln i ett stycke. Lägg skidan mot skinnets narvsida (den "lurviga" sidan) och rita av formen. Lägg sedan skidan kant i kant med den avritade delen och rita av formen igen. Runda av de båda spetsarna till en enda (förbind ytterkanterna så att fliken mellan spetsarna kommer jnnanför den nya linjen). Lägg till en sömsmån på åtminstone 10 mm hela vägen runt. Det bästa är att först göra ett mönster av något billigt tyg, så att man kan passa in det på skidan och därmed få en bra mall att klippa skinnet efter. Sy ihop kanten, men glöm inte att lämna öppningen fri. Använd gärna vaxad lintråd och lämplig skinnål.)

Skinnflikarna skulle sedan stoppas in mellan skinnet och träet för att ge mynningen en snygg avslutning (se bilden). När väl sömmen var färdig, så blötlade jag skinnet i vatten. Med hjälp av en lång, trubbig träpinne tryckte jag in spetsändan av skinnet i själva klädseln för att kunna vända det hela in och ut. Då skinnet nu var vått och mjukt, så kunde jag tänja och dra det över träet. Jag stoppade in skinnflikarna vid mynningen och lät det hela torka i flera dagar. När det väl torkat så var skinnet jämnt och åtsmitande.

(Ö.a: Man behöver inte använda sig av den här metoden om man lyckats sy en välsittande klädsel från början. Poängen med att krympa den på plats är att man inte behöver vara lika noggrann, och att man kan passa på att pressa in dekorationslinjer och -figurer i det fuktiga skinnet. När väl klädseln är på plats kan man trimma ner kanterna utanför sömmen och pressa ner dem. Se även till att sömmen blir rak. Om man inte fuktat skinnet, kan man pressa ner det och fixera det med en aning lim. Var försiktig så att du inte kladdar ner skinnet.)

När väl skinnet var torrt så satte jag fast doppskon i skidändan. Jag använde återigen mässingsskruvar med en gnutta lim på dem. När de satt på plats så slipade jag bort skallarna med min Dremel.

När skidan var färdig så satte jag fast bältet och ringen. Det hela passade mycket bra. Jag är medveten om att allt detta inte är helt tidsenligt, men detta var mitt första försök. Jag kommer troligen att använda bättre material och mer autentiska metoder till framtida skidor. Jag måste ändå säga att det hela gick bättre än väntat.

Jag vill tacka mästaren, Howard Wadell, som gav mig många tips som sparade mig tid och pengar. Tack Howy!

(Ö.a: Man kan få åtskilliga tips om hur man arbetar i skinn och läder i någon av de många böcker om knivtillverkning som finns på marknaden. Om man känner någon som är slängd i att arbeta i trä, så kan det vara en bra idé att kolla med denna om hur man kan gå till väga.)