Vad kostade svärd?

Ibland får jag frågan "vad kostade ett svärd förr i tiden?". Den är inte helt lätt att besvara, då variationerna orsakade av tidpunkt, plats, kvalitet och så vidare gör det mycket svårt att beräkna någon sorts generell prislista. Därför kommer jag att redovisa smakprov från olika håll på den här sidan, som kommer att växa alltefter jag hittar mer prisinformation. Först ut är ett exempel från 1680-talets Spanien, som jag fått tag på med hjälp av Juan J Perez och Marc Davor. Det är en officiell prislista för det spanska klingsmedsgillet, fastställd på kunglig order 1680. Myntenheten är den spanska realen, som var standardmyntet under flera hundra år.

Klingor

Svärdsklinga från Toledo: 30 reales
Svärdsklinga från Tyskland: 18 reales
Svärdsklinga från Genua, Italien: 10 reales
Svärdsklinga från Toulouse, Frankrike: 11 reales
Dolkklinga: 5 reales

Hjalt

Ett bra hjalt från Baskien: 8 reales
Ett standardhjalt: 6 reales
Ett bra tvåhandshjalt: 10 reales
Ett mycket fint, ciselerat hjalt: 36 reales
Ett dolkgrepp: halva priset av motsvarande svärdsgrepp

Som jämförelse kan nämnas att en bra klingsmed kunde tjäna 12 reales per dag. Om man räknar på en månad med 25 arbetsdagar, så kunde en skicklig hantverkare tjäna 300 reales i månaden. Om man räknar med 42.000:- (vad en svensk hantverkare behöver dra in per månad för att klara sig), så blir priset 5040:- för en en värja med Toledoklinga och standardhjalt (36 reales).

Blandade exempel

I ”Medieval Warfare” av H.W. Koch (Bison Books Ltd, 1978) återges en lista på diverse varor från tiden runt år 800. Priserna gäller troligen för frankiska förhållanden. Då detta var tiden före penningekonomins genombrott, så anges priserna i den då mest allmängiltiga enheten: boskap.

Hjälm: 6 kor
Brynja: 12 kor
Svärd med skida: 7 kor
Benpansar: 6 kor
Lans + sköld: 2 kor
Häst: 12 kor

I ”Illustrerad Vetenskap”, nr 11/2001, listas ett antal varor som ”ett axplock av priser på varor från olika platser i Europa”. Tidsperioden är vikingatid (ca 750-1050), men preciseras inte närmare. Prisenheten är gram silver.

10 hönor: 1 gr
1 kg spannmål: 3 gr
En lans (spjut?): 51 gr
En stigbygel: 126 gr (troligen ett par exklusiva, dekorerade stigbyglar)
Ett svärd: 126 gr
En oxe: 131 gr
En slavinna: 204 gr
En slav: 306 gr
En hjälm: 410 gr
En ringbrynja: 820 gr

Om man jämför med det frankiska exemplet, så finner man att brynjan är 6,5 gånger dyrare än svärdet, medan det i det frankiska exemplet bara är 1,7 gånger dyrare. Kan det bero på att vikingaexemplet egentligen handlar om en scramasax (stor stridskniv) eller en omonterad svärdsklinga? Notera även att brynjan i båda exemplen är dubbelt så dyr som hjälmen. En kompis berättade att om man ersätter 1 gram silver med lika mycket guld, så kan man räkna om det i dagens priser. Om vi antar att ett gram guld kostar 90:-, så skulle svärdet gå på 11.340:- Fast 36.900:- för hjälmuschlingen gör att man misstänker att den är gjord av guld… Som sagt, att bolla med forntida priser är en högst luddig vetenskap.

I ”Vad kostade det?” av Lars O. Lagerqvist och Ernst Nathorst-Böös ges det några prisexempel på svärd. Som vanligt uppstår problemet med hur man ska värdera relativ köpkraft. Inget anges om vilken kvalitet det är på vapnen. Dessutom så ändras mynträkningen och myntfoten flera gånger under 1500- och 1600-talen, vilket gör jämförelserna ännu svårare.

1550 listas ett slagsvärd för 12 mark. Samtidigt anges lönen för ett dagsverke (sannolikt ”okvalificerat” arbete) vara 4 öre. Då det gick 8 öre på en mark, blir svärdets pris motsvarande 24 dagsverken, det vill säga en arbetsmånad (ge och ta ett par dagar). Om vi räknar grovt, så kan vi tänka oss att en modern månadslön på 15.000 kronor före skatt motsvarar dessa dagsverken, varvid vi får ett ganska realistiskt pris på svärdet.

1575 omtalas ett slagsvärd för 2½ daler. 1 daler motsvarade 4 mark, vilket innebär att svärdet kostade 10 mark. En ”arbetarlön” kunde vara på 50-100 mark per år, men då ingick mat och kläder. Räknat på ett genomsnitt på 75 mark/år och 6,25 mark/månad, så kostade svärdet motsvarande lite drygt 1½ månadsinkomst. Om maten och kläderna värderas till 2000:-/månad och lönen till 15.000:-, så blir svärdets pris 23.500:-, vilket också är en realistisk siffra.

1625 ges ett exempel på en värja med gehäng för 8½ mark. Dagpenningen i Falu koppargruva var 1½ mark, så det tog nästan sex dagar för en gruvarbetare att tjäna ihop till värjan. Om man räknar med att jobbet var något bättre avlönat på grund av risken (motsvarande 20.000:-/månad?), så skulle värjan kosta ungefär 5000:-, vilket får mig att tro att det rörde sig om ett enklare manskapsvapen.

1640 kostar en annan värja 9 mark (= 2,25 daler silvermynt). En gruvarbetare tjänade 1 daler kopparmynt per dag (= ½ daler silvermynt). Det tog alltså nästan fem dagar att tjäna ihop till den, vilket med löneexemplet ovan skulle bli ungefär 4000:- Problemet är att vi inte vet vad det är för värja det är tal om, men troligen var det ett enkelt vapen.

1660 kostade ett ”försilvrat” svärd (troligen dekorerat med silver på fäste och skida) till 5 riksdaler. En (arbetar?)lön låg på cirka 5 mark kopparmynt per dag. 1 riksdaler motsvarade 15 mark kopparmynt, så svärdet kostade 75 mark kopparmynt, vilket i sin tur blir 15 dagslöner. Räknat på 15.000-kronorslönen och en arbetsmånad om 25 dagar, så blir priset 9000:-, vilket verkar för billigt. Fast om man räknar med en lite mer ”kvalificerad” månadslön på 18.000:-, så blir priset plötsligt 10.800:-

1675 anges en hirschfängare (kort jaktsvärd) kosta 7 daler kopparmynt. En låg lön motsvarade 24 öre kopparmynt/dag. 1 daler motsvarade 32 öre, vilket gör att svärdet kostar 9,33 dagslöner. Med lönen från exemplen ovan hamnar priset på 5598:-, vilket är realistiskt.

1685 omtalas en försilvrad värja för 16 daler 16 öre kopparmynt. Vår kompis gruvarbetaren tjänade mellan 1 daler 7 öre till 1 daler 25 öre kopparmynt per dag; låt oss säga 1 daler 16 öre i genomsnitt. En daler motsvarade 32 öre, så värjan kostade 11 dagslöner, eller omkring 9200:-

1805 kostade en ”stålvärja” 4 riksdaler specie. En spinneriarbeterska tjänade 36 skillingar rgs (Riksgäldskontorets sedlar) om dagen. Värjan kostade omräknat 288 skillingar rgs, vilket motsvarar åtta dagslöner. Om vi antar att hon tjänade motsvarande omkring 10.000:-/månad (kvinnolönerna var ju lägre), så blir dagslönen omkring 400:- om dagen, vilket i sin tur placerar värjan i prisnivån runt 3200:- Det låter lågt, men kan vara rimligt om det rör sig om ett massproducerat, militärt vapen.

Sist i kavalkaden med prisexempel från ”Vad kostade det?” är en sabel, år 1815. Den kostade 18 riksdaler rgs. En silversked kostade 3 riksdaler rgs. Om man antar att skedens pris motsvarade 300:-, så hamnar sabeln på 1800:- Återigen bör det påpekas att det är svårt att veta kvalitet, relativ köpkraft, etc.