Svärd i den svenska armén

Numera bärs svärd endast vid parader och högvakten. Ingen träning ges i dess bruk annat än hur det ska hanteras i paradsammanhang. Det finns tre modeller, vilka samtliga är sablar (skillnaden mellan ett svärd och en sabel är främst fästets utformning). Samtliga är från 1800-talet. Svenska armésablar kan kosta ganska mycket i antikaffärer, men det är fortfarande möjligt att komma över dem. Svärden har även nytillverkats i Spanien av Bermejo S.A. och har klingor av rostfritt stål. Marinen och flygvapnet var sina blankvapen, vilka kan komma med i en framtida uppdatering.

Till vänster:

Kavallerisabel m/1893 för officer. Avsedd för officer vid kavalleriet, artilleriet, luftvärnet och trängtrupperna. Tillverkas med rak, tveeggad klinga, förgylld parerplåt och svartanlöpt stålbalja med ett band. Portepé (handrem) i gulddragararbete.

Mitten:

Kavallerisabel m/1893 för gruppbefäl och meniga. Avsedd för gruppbefäl och meniga i kavalleriet. Tillverkas med rak, tveeggad klinga, parerplåt av mässing och svartanlöpt stålbalja med två band. Sabelhandrem av sämskskinn.

Till höger:

Infanterisabel m/1889 för officer. Tillverkas med rak, tveeggad klinga, förgyllt fäste och svartanlöpt stålbalja med ett band. Portepé (handrem) i gulddragararbete.

Källa: Uniformsreglemente för armén, 1987