Ibland får man extra glada reaktioner på utflykterna i de metalliska missfostrens värld. Som till exempel följande email från Mattias:
Jag har nog aldrig haft så roligt åt svärdsrecensioner, eller vad man nu kan kalla det. Som när jag läste igenom "De fulaste svärd jag sett". Jag trodde jag skulle dö, och folk kollade lite konstigt åt mitt håll när jag satt ensam vid en dator i skolan och försökte kväva de muntra skratt som bubblade upp inom mig. Men vad fel jag hade, jag hade inte roligt alls... För nu läste jag visst "Return of the fulaste svärd jag sett". DET var roligt! Så nu var det inte längre några kvävda små fnissningar direkt. Nu var det helhjärtade gapskratt, och folk började komma bort och kolla vad jag sysslade med. De förstod inte riktigt vad det var som var så roligt med bilder på svärd. Så nu blir jag nog klassad som någon inte riktigt fullt frisk… Men vad gör det! Nu ska jag ta ett djupt andetag och ge mig in på "Night of the Fulaste svärd jag sett"… Sedan ska jag hem och sova ruset av mig.
Ha det så bra, och tack för en i övrigt seriös sida!
MVH Mattias
Då jag anser det vara en medborgerlig plikt att glädja sina medmänniskor och främja den goda smaken, kommer här en drös föremål som till och med amerikanska flygplatssäkerhetsvakter skulle ha svårt att klassa som vapen… Mycket nöje! …eller nå’t.
Den här kombinationen av förvuxen matkniv och kackerlacka måste vara en effekt av ”Xena”. Varför skulle annars taskiga fantasysvärd krängas under namn som anspelar på den grekiska antiken?
…som sagt, grekisk antik var det. Galatea var i grekisk myt en jungfru som först var en elfenbensstatyett snidad av Pygmalion. Han kärade ner sig i sitt eget verk, och Afrodite var schysst nog att skänka henne liv. Fast i fallet med det här svärdet har jag svårt att se hur ens skulptören skulle se några skäl till att önska liv åt plåtbruden…
Det finns säkert de som tycker det här svärdet är snyggt. Jag gör det inte.
Det här ser ut att vara en kopia av United Cutlerys Kit Rae-designade fantasyblaffa. Observera den ”simulerade marmorn” i greppet. Det är bara ett annat ord för ”plast”. Det är som om man önskade att hela svärdet var en simulation…
Åh, sågtänder! Härligt att se att gamla hederliga fantasysvärdsklichéer fortfarande äras.
Återigen ett svärd som knyter an till den stackars Merlin. Den här gången är det Marto som kokat ihop det här skrället. Finns i flera färger, om någon till äventyrs skulle vara intresserad av det. Ytterligare kommentarer är egentligen överflödiga.
Oden är känd för sitt spjut Gungner. När man ser det här ”svärdet” fattar man varför…
Någon som sett TV-serien ”Charmed”? Nähä? OK, men här är i varje fall ett ”svärd” från serien i fråga. Det är en bit plexiglas med ett handtag. Pris: $450. Jag tar två!
När vi ändå är inne på memorabilia, så kan inbitna fans av Stevie Wonders musikvideor köpa Mulan-svärdet från en av dem. Fråga mig inte vilken… Den är din för endast $450! Tur för Stevie att han är blind…
Texasbaserade Angel Sword är kända för sin hype och sina ohemula priser. Den här pjäsen betingar $20.000. Just det – 185.000 spänn! Visserligen är det hantverk rakt igenom, men för 1850:- får man något spanskt i liknande stil.
En lite lagom krusidullig sak, designad av någon som inte känner till att parerstången ska skydda handen, inte penetrera den så fort man börjar veva runt med svärdet. Fast å andra sidan innebär det att eventuella köpare drar sig för att dra eländet…
Svärdet fick sitt namn då någon fick se det, och utbrast ”Oh my goddess what a piece of crap!!!” Utnämnd till ”Mest kromade svärd” vid dekorationsvapenmässan år 2001. Fungerar även som kylarprydnad på custombyggda bilar med kedjerattar och klädsel i krossad plysch.
Egentligen inte så mycket ett svärd, som en dolk med storhetsvansinne. Jag beundrar den smala bit som förenar klinga med hjalt – dess brist på hållbarhet kommer att garantera att eventuella köpare som är dumma nog att använda det i strid inte kommer att få en chans att sprida sina gener vidare.
Sugen på ett bröllop i Carola-och-Runar-stil? Trött på den gamla vanliga tårtspaden när bröllopstårtan ska skäras upp? Vill du vara säker på att äktenskapet ska hålla, då ingen av makarna kommer att vilja ha den här tingesten vid bodelningen? Då är ”The Warrior Wedding Sword” svärdet att spana efter! Det sägs att gammal kärlek inte rostar, och det lär väl knappast den här rostfria saken göra heller – tyvärr. Fast man får ju 13 förgyllda pesetas i ett litet lönnutrymme i hjaltet som ”symboliserar parets hängivenhet och vilja att försörja varandra”. Wow…
Om det här svärdet skulle vara typiskt för de medeltida krigarnas beväpning, skulle man få en solklar förklaring till varför krutvapnen uppfanns!
Den här skarpslipade ormgropen får bli den här fulsvärdssidans bidrag till ”katanor som Gud glömde”.
Den här pjäsen togs fram av Wilkinson Sword till drottning Elizabeths jubileum av 50 år på tronen. Jag vågar inte tänka på hur det skulle se ut om hon sitter i 20 år till… Det märks att anrika Wilkinson inte behövt ta fram en fungerande, militär modell de senaste 90 åren. Det här inte alls särskilt billiga svärdet ser ut som om det är hopplockat av andrarangens delar från golftävlingspokaler. God Save the Queen!
I ett par år har ”Medieval Torture Sword” ansetts som ett av de absolut fulaste svärd som gjorts. Nu har det slagits, av inga mindre än de som tillverkade MTS. Vad vi ser är resultatet av en firmafest på firman ifråga, där någon skojfrisk person blandade LSD i bålen. Det låg några delar till MTS i närheten, folk var fullständigt lössläppta, man såg kosmiska mönster… Resultatet talar för sig självt. En absolut oslagbar skapelse, som verkligen tänjer på begreppen för vad den mänskliga hjärnan kan uppfatta som ett svärd.
Jag trodde inte (eller snarare hoppades) att det skulle gå att samla ihop nog med fula svärd till hela sex artiklar. Efter att ha sett ”King of Brass”, frågar man sig om det finns anledning att fortsätta rada upp fula svärd… Men ”marknaden” har gett mig nya besvikelser. Vid ett Stockholmsbesök i somras kunde jag konstatera att det börjat dyka upp fler butiker som säljer ”dekorativa” svärd. Som någon sa: ingen har blivit fattig av att underskatta folks smak! Se de bästa försöken i nästa artikel i den till synes outtömliga serien.