Då den första lilla exposén över svärdsvärldens bottenskrap blev mycket uppskattad, måste jag givetvis göra en uppföljare (kan skräckfilmsregissörer så kan jag). Det visade sig att jag inte hittat alla de fula svärd som dväljs på Internet, så i allmänbildningens namn gjorde jag ett svep. Jag kan härmed erbjuda en hoper fulingar som inte ens en magnet känner dragning till, så välkommen till ett galleri med fler Saker Som Inte Borde Få Kallas Svärd.
Vi börjar med ett bidrag från - ni gissade det - Gladius! Detta är "Dracula's Sword", med den onde greven skulpterad på knappen (komplett med röda ögon), och med parerstången formad som fladdermusvingar. Vore jag vampyr, skulle jag hellre köra en påle genom hjärtat än att bli sammankopplad med ett sådant vapen… Räck mig vitlöken!
Så har vi ett bidrag till de österländska kreationerna: The Sword of Amaterashu. Amaterashu är solgudinnan i japansk mytologi. Hon ska ha använt sin katana när hon dräpte åtta drakar, och givetvis har - just det! - Gladius låtit detta återges i sin version av svärdet. Åtta drakhuvuden utgör tsuban (parerplåten), och de fjäderliknande tingesterna ska symbolisera solens strålkrans. Vad som inte kan förklaras är hur det är tänkt att fanskapet ska kunna greppas och hanteras…
Vi fortsätter på det orientaliska temat. Detta är "Red & Black Ninja Samurai Sword, special red edition", där skaparen fullständigt lyckats massakrera ett redan misshandlat vapen. Jag menar, inte nog med att det finns en massa fullständigt undermåliga dekorationskatanor, utan man har även lyckats göra den så förbannat ful! Det här liknar mest en gardinstång i Galne Gunnars reahörn… Vad som förvånar mig är att man lyckats blanda samman samurajer och ninja, fast har man mage att försöka sälja skräpet (och är dum nog att köpa det) så är väl inte autenticitet ens främsta prioritet.
Ännu ett SLF inspirerat av Österns mystik, fast i det här fallet består mysteriet i frågan "hur kan man göra ett så in i helvete fult svärd?" Greppet passar bättre paraplykrycka, och resten… Kan möjligen fungera som maskrosupptagare, men "slöseri med metall" är nog det mest rättvisa betyget.
Spanska Marto lyfter fram det orientaliska med samma fina stilkänsla som en inredningsarkitekt specialiserad på bordeller. De här granna tingestarna får mig av någon anledning att tänka på juletid, och visst är det något vagt julgransaktigt över dem, eller hur?
Så avslutar vi utflykten i österled med något exotiskt. Här är det inte svärdet som är fult, utan skidan. "Det är för samurajer som vill ha något som matchar en hawaiiskjorta", som någon uttryckte det.
Här är ett stillsamt småfult svärd, "Gold Crown Victory Sword" som drabbats av "taggig parerstångs-syndrom", en åkomma som verkar särskilt frekvent hos fantasysvärd. Greppet ser ut som det tagits från en dasspappershållare. Jag tror att jag inte är helt fel ute, när jag antar att det både är otympligt och obekvämt att svinga. Snarare "Brass Junk Sword of Defeat"…
Conan måste ha förolämpat någon rätt grovt för att bli förknippad med det här… svärdet. Tydligen är det baserat på det svärd som används i TV-serien om Conan, då det som var med i filmerna var mycket snyggare. Här är det faktiskt inte Gladius, utan Marto som står för smaklösheterna. De tre små knopparna på knappen är topparna på lika många listigt dolda dolkar. Själv undrar jag om man inte kan bygga in en självdestruktionsmekanism.
Det här drakdödarsvärdet har tillverkats av en rustningssmed. Han bör nog förbli vid sin läst och koncentrera sig på rustningar… Vad kan man säja om det? "Sorgligt" är nog ordet.
Den här eleganta pjäsen kallas "Medieval Torture Sword", och man kan både hålla med och inte hålla med. Nej, det är inte medeltida för fem öre; ja, det är tortyr att se sk*ten; nej, det kan knappast kallas "svärd". Man kan undra hur hjärnan ser ut hos någon som skapar en sådan här tingest. Vilken halva är mest underutvecklad, den logiska eller den konstnärliga?
Det som ser ut som en klase bananer ska visst vara parerstången på "Templar Sword", tillverkat av Swords from Toledo. Att Toledo en gång i tiden var ett centrum för tillverkning av kvalitetssvärd märks inte. Observera den fint utsågade slingan i bladet - garanterat klingbrott i strid! Tempelriddarna förknippas med mycket skumt, men det här tar nog priset i alla fall!
Här har vi ett annat exempel på Toledos fall: "Batman". Är det ett svärd? Är det en yxa? Är det fult, eller? Vad de där skotthålen i "vingarna" ska föreställa vet jag inte, men ett är säkert: man bör vara blind som en fladdermus för att tycka att det är snyggt! Vem designar sådant här? Femåringar? Vem köper eländet? Femåringar?
Som fyra spikar i kistan för Toledos rykte erbjuds de här kreationerna. Sword of Toledo verkar vara heta på öppna parerstänger i fantasifulla former, och helt i linje med den här sidans fladdermustema återfinns givetvis ett litet vingpar! En kommentar jag hört om "parerstängerna" är att de liknar pepparkaksformar, så tydligen finns det i varje fall ett vettigt användningsområde för dem. Visserligen skulle man kunna hävda att svärden inte är direkt fula (jo!), men de är i vilket fall som helst väldigt fel.
Franklin Mint heter en firma i USA som specialiserat sig på att erbjuda "samlarföremål" (det vill säga hutlöst dyra prylar som i 9 fall av 10 inte ökar i värde). Deras svärd tillverkas av Marto, vanligen i begränsade upplagor (tack och lov!) och till hutlösa priser. Här har vi ytterligare ett bevis på att millenniehysterin ledde till allvarliga missbedömningar: "The Millennium Sword". Denna praktfulla pjäs pryds av:
Hela härligheten har "smitts i de historiska smedjorna i Toledo", och går lös på $750 (cirka 6650:-) Skynda att fynda, då det inte kommer att kunna köpas efter nyåret 2000. Hur ska man annars få reda på om det går att svinga svärdet med handen omgiven av de där metallbanden?
Här är en annan imponerande utflykt i fantasins gränsmarker: "The Lord Of The Rings Sword", även detta från Franklin Mint och Marto. Det har designats av fantasykonstnären Greg Hildebrandt, och är egentligen mest smaklöst och inte fult. Förutom ett hjalt av 100% tenn med förgyllningar, så har det en klinga av härdat, rostfritt stål. Låt mig gissa att balansen är obefintlig, vilket troligen är lika så gott, då hållfastheten knappast är den bästa. Säljhypen spär på med att det är "inspirerat av J.R.R. Tolkiens odödliga saga", "smitt i fantasin" och "härdad i äventyrlighetens eld". Känner du dig äventyrlig, så är det bara att hosta upp motsvarande 6000:- för hela härligheten.
Man kanske kan tro att skottarna är så omtyckta, att deras claymore undvikit nesan att bli valhänt kopierad av pakistanska "smeder". Fel. Här har vi en mycket blank tingest, som designats av någon som hört talas om en claymore, men haft besvär att visualisera den. Klingan har de utskott som kan återfinnas på tyska tvåhandssvärd, men inte på claymores. Parerstången ser ut att ha gjorts av femåringen som köpte fladdermussvärdet ovan. Av någon anledning har man kapitalt misslyckats med att göra en katastrof av grepp och knapp, men det får väl betraktas som ett olycksfall i arbetet…
Så avslutas denna vandring genom annexet till "hall of shame" med en riktig fuling. Den här… saken… är ett typexempel på taggigt kaotiskt elakingvapen. Den är en kopia av ett svärd från serien F.A.K.K.2. Effekten man hoppas ska uppnås är att motståndaren ska bli så skrämd av alla taggar, sågtandningar och pikar, att han ska lägga benen på ryggen och dra. Själv skulle jag nog stå kvar och se vad som skulle hända: om jag skulle bli skadad eller om användaren skulle lyckas spetsa sig själv först.
Det saknas inte fantasi, och absolut inte produktionsmedel, när det gäller fula svärd. Man kan fråga sig varför det inte skulle vara intressantare att göra snygga och kvalitativa svärd. Trots allt så krävs det bara lite estetiskt sinne och kännedom om historiska svärd för att kunna uppnå något mycket bättre. Men icke… Principen "ju mer guld och krusiduller, desto bättre" förhärskar, samt en avgrundsdjup oförståelse för svärdssmedens hantverk. Är det ett tecken på den tid vi lever i, när det som en gång i tiden var ett vapen som civilisationers öden vilade på, nu har blivit vulgära åbäken avsedda för en okunnig kundkrets? För att förstå svärdets lockelse får man gå till rötterna, och inte det som säljs i krimskramsbutiker.
Om du är masochistiskt lagd finns det än fler svärdsliknande föremål på V.O. Murex
sidor med fula svärd:
http://www.geocities.com/murexmov/