Det finns filmer som handlar om medeltiden och så finns det Robin Hood - Prince of Thieves, som var en stor biosuccé 1991. En hel generation har fått sin Robin Hood-uppfattning präglad (förstörd?) av filmen. När jag såg filmen för första gången, kom jag inte längre än till förtexterna förrän jag kopplade bort autenticitetsareorna i hjärnan och bara lät mig roas istället. Filmen är underhållande, men utöver alla historiska fel finns det även en hel del irriterande dumheter i manuset. Man har inte bara struntat i historien, utan även i många av de traditionella Robin Hood-sägnerna. Fast varför inte? Robin Hood dyker först upp i sägner från 1300-talet, och det är inte förrän 1521 han placeras på kung Richards tid. Senare kommer även jungfru Marian in i handlingen, och nya inslag tillförs på 1700- och 1800-talen. Robin Hood-legenden är tidlös och stadd i ständig förvandling. Tack till Åke Eldberg och Laila Wiberg som hittat en mängd konstigheter i den här versionen. Camera... action!
Efter förtexterna kommer en vy över en österländsk stad, kompletterad med upplysningen "Jerusalem 1194". Robin ska ha suttit i fängelse sedan 1189, vilket ter sig en aning märkligt, då korsfararna i det 3:e korståget inte anlände till Palestina förrän juni-juli 1191. (De var 20 km från Jerusalem i januari 1192, men fick vända.) I fängelset huggs fångarnas händer av med en löjligt stor, upphettad kroksabel. En yxa skulle funka bättre, och för övrigt föredrog dåtidens araber och turkar raka svärd av europeisk typ. Azeem envisas dock med att släpa på en kroksabel i jumboformat filmen igenom. Hjältarna flyr och Jerusalems avloppssystem imponerar... Robin och Azeem kommer ut på gatan via en inspektionslucka av metall!
Robins far sitter på sin kammare, som pryds av ett påfallande modernt porträtt av sonen, och skriver ett brev på modern engelska i elegant 1800-talsskrivstil. Han får reda på att det finns skurkar i trakten, och rider ensam ut i natten för att ta sig an dem. Som baron borde han haft med sig ett följe av soldater, och nog borde han ha haft råd med några vaktposter som upptäckt de vitmantlade skurkarna... Det tycks bara vara han och gubben Duncan som bor i borgen.
Robin och Azeem anländer till England efter fyra månaders resa, d v s tidigast i slutet av april 1194. (Då hade Richard redan varit hemma i över en månad...) Robin säger att "i kväll ska vi festa i min faders borg". De måste vara rejält hungriga för att vilja gå de 27 milen från Dovers klippor till Nottinghamtrakten på en dag... Så det är bönedags. Azeem intar fel böneställning (handflatorna ihop istället för riktade uppåt). Robin blir filosofisk, och säger att det var fel att börja korståget för att "omvända" de otrogna. Syftet var att återta Jerusalem och inget annat. Robin upptäcker vad som hänt med farsan, och beger sig till Marian för att se hur hon har det. Marian är en ninja i sin första scen i filmen, för att sedan bli ett hjälplöst fruntimmer. Varför använder hon sig inte av sin ninjutsu när hon råkar illa ut senare? Sheriffens män dyker upp, men upptäcks i god tid med hjälp av Azeems kikare. Att araberna skulle ha uppfunnit kikaren flera hundra år före Galilei är överraskande. Dessutom visar den en rättvänd bild; en kikare som den Azeem snott ihop gör bilden upp-och-ner- och spegelvänd... Robin & Co flyr in i Sherwoodskogen. Vid floden drar han sitt svärd, som bara är nedkört innanför läderbältet, och det säger "tjinggg" i bästa "Korpen flyger"-stil. Han möter rövarna och gör sig snabbt till ledare för dem. Snart smider de fredlösa ett antal högkvalitativa vapen mitt ute i skogen. Var finns smedjorna, kolmilorna, järngruvorna...? Pilspetsarna gjuts i träformar av en metall som verkar vara tenn eller bly. Järn är ett bättre material, och det kan inte gjutas på det sättet. Sedan övas bågskytte på filmens enda bit riktig ringbrynja.
I den överspelande häxan Mortiannas håla hänger ett upp-och-nervänt kors, ett påfund av 1900-talssatanister. Dessutom spår hon att Richard ska komma... Det var känt sedan över ett år tillbaka att kung Richard varit tillfångatagen, och att han vid det här laget släppts mot en delbetalning av lösensumman och var på väg hem (eller rentav redan hemma). Sheriffen spiller ingen tid för att fånga Robin. I en tid då analfabetismen var närmast 100%-ig sätter man upp "wanted"-affischer för bönderna att läsa... Sheriffens plan på att gifta sig till tronen är märklig, då det fanns minst två med bättre anspråk (prins John och Arthur av Bretagne; var finns prins John förresten?). Marian är kungens kusin och har anspråk på tronen genom att höra till släkten "Dubois". Det fanns ingen adelssläkt av rang med det namnet, och hennes chanser hade varit större om hon som kungen varit en Plantagenet. Marian inlåter sig i ett antal anakronistiska aktiviteter utan att skämmas. Hon använder rött julklappslack för att sigillera ett brev (man använde vax), och hennes sigillstamp lämnar bara en femuddig stjärna (vore hon av så fin släkt, borde hon ju ha en flådig vapensköld). Hon broderar på en bit av Bayeuxtapeten; originalet förvarades i Normandie och var 120 år gammalt. När Marian och hennes tjänarinna överraskar den badande Robin, ber de båda töntiga rövarna att de ska "vända bort sina blickar". En syn på nakenhet från Hollywood, inte Sherwood.
Robin och kompani snor mängder med pengar, "3-4 miljoner". Valören guldmynt används i nästan hela filmen. Om dessa motsvarar den "gold penny" som slogs 63 år senare (det fanns inget engelsk guldmynt dessförinnan), skulle totalvikten bli 60-80 ton guld. Detta motsvarar minst £250 000, tillräckligt för att bygga 80 starka borgar... I samma scen höjer han belöningen för Robin till 125 000 shilling (= £6250 = två starka borgar). Sheriffen verkar angelägen att fånga Robin. Kanske beror det på att ärret Robin gav honom fem månader tidigare fortfarande är lika rött (det är den tid som uppges ha förflutit sedan Robin började sno hans pengar).
Marian besöker lägret i skogen, med beskedet att Richard inte är i England. För en gångs skull stämmer det. Det borde (enligt filmens tideräkning) vara oktober, och då hade han varit i England, vänt, börjat krig i Frankrike, vunnit, och slappade förmodligen nu i något av sina franska slott. I lägret ska Meg, Little Johns fru, föda barn. Azeem förlöser henne med kejsarsnitt, en metod som användes när moderns liv inte stod att rädda, men man kunde rädda barnet. Likväl överlever hon och är strax på benen igen.
Robins läger lokaliseras, och sheriffen anfaller med allt han har. På ett dygn har han skakat fram bloddrickande, djävulsdyrkande kelter (!?!) från skotska högländerna. Fin research... Kastmaskinerna i striden är av en typ som aldrig fanns på medeltiden. Det blir en våldsam fight, och efteråt begravs de döda rövarna radiellt runt ett träd. (Det vore mer kristet att begrava dem i öst-västlig riktning...) Robin berömmer Azeem: "Du hedrade dina landsmän i dag", fastän bataljen stod dagen innan (Robin "återuppstår" ju under natten, och dyker upp med ett helt batteri strålkastare bakom sig i mörkret). Will Scarlet har fångats in av sheriffen, och erbjudit sig att mörda Robin. Han misslyckas, och Robin frågar Will om han gjort honom något illa i ett tidigare liv. Något oortodoxt att en katolik tror på själavandring...
Payback time. På ett dygn framställer Azeem tunnvis med krut (100 kg?). Salpeter, en av de viktiga ingredienserna, kunde endast utvinnas med stor svårighet innan man kom på en bättre metod på 1300-talet. För övrigt hade araberna först i slutet av 1100-talet fått reda på upptäckten från Kina, så Azeem är en tidig hejare på pyroteknik.
Hängningsdags i Nottingham. Klichétrumvirvlar hörs, men folknöjet förbyts i krutdunder och kravaller. I en dundrande final hängs, sprängs, vigs och duelleras det. Robin och Azeem tar hjälp av en katapult för att ta sig över en mur. Jämrans tur för dem att de landar mjukt, då det är omöjligt att se vad som finns på andra sidan 40-fotsmuren.
Marions bröllopsklänning har en 1800-talskrage. Detta är kulmen på en film vars dräkter designats av samma snubbe som gjorde dräkterna till "Conan förgöraren". Sheriffen överlever inte bröllopsdagen, så Robin och Marian kan gifta sig istället. Richard Lejonhjärta dyker upp, och den 36-årige kungen spelas av den 60-årige Sean Connery. Alla är glada, Bryan Adams stämma rosseldryper ur högtalarna, eftertexterna rullar och Kevin Costner räknar pengar.
Syftet med filmen är att bjuda på en häftig actionrulle som genomsnittspubliken ska tycka känns "medeltida". Die Hard på medeltiden? Man har haft kul, och det är för att det är bra filmad action och en bra skurk som man vill se om filmen. Använd denna artikel som checklista och koppla av i ett par timmar framför videon. Filmen blir en komedi bättre än Mel Brooks' Karlar i trikåer, men inte blir man klokare på 1190-talet...
(c)1997, 1999 Björn Hellqvist