Årtiondets stora medeltidsfilm, "Braveheart", inhöstade fem Oscars, bl.a. för "bästa film". De flesta har väl sett den, och ryckts med i de nära tre timmarna med kiltar, elaka kungar, blodiga slag, förräderi, romans och blå ansiktsfärg. Mel Gibson (regi och huvudroll) bjuder på ett rejält äventyr som den skotske frihetskämpen William Wallace. För de som glömt bort handlingen kommer här ett kort sammandrag:
Englands kung, Edward I "Longshanks", har lagt rabarber på Skottland. Skotska ledare dödas, däribland den unge Wallaces far. Flera år senare gifter sig kung Edwards son Edward, prins av Wales, med den franska prinsessan Isabella. Edward d.y. föredrar dock sin pojkväns sällskap. Edward I lovar att engelska adelsmän ska få åtnjuta "prima nocte", d v s den mytomspunna sedvänjan att traktens härskare ska få ligga med nygifta brudar före deras män.
Wallace återvänder till sina hemtrakter efter flera år utomlands. Han möter sin barndomsvän samt den kvinna som blir hans fru. Lyckan blir kortvarig, då han råkar i bråk med engelska soldater. Den engelske sheriffen mördar Wallaces fru, vilket leder till att Wallace hämnas genom att utplåna den lokala garnisonen. Snart leder han ett fullfjädrat uppror, och Edward I överlåter åt prins Edward att reda upp situationen, då han själv ska till Frankrike för att kriga. Klanerna är osäkra på vilken sida de ska välja, och tronpretendenten Robert de Bruce VIII uppmanas av sin spetälske far (Robert VII) att ligga lågt. Wallaces armé möter engelsmännens här på ett fält vid Stirling, och den skotska segern blir total. Wallace blir dubbad till riddare och utsedd till "Skottlands beskyddare". Han intar sedan York.
Kung Edward kommer tillbaka och blir rasande över sonens oduglighet. Värst blir det för prinsens pojkvän, som kastas ut genom ett fönster av kungen. Splatt! Kungen skickar sedan prinsessan, Isabella, till York för att mäkla fred, men det hela är en skenmanöver för att dölja en attack mot Edinburgh. Prinsessan får nys om detta och varnar Wallace. Arméerna möts vid Falkirk, och trots att Edwards irländska trupper byter sida, slås skottarna i grunden då klanledarna sviker. Wallace tvingas på flykt, efter att ha fått hjälp av Robert de Bruce som ångrat att han varit på Edwards sida.Wallace tar ut sin hämnd genom att döda två av klanledarna. Isabella skickas ut igen, nu som lockbete för att lura Wallace i en fälla. Hon varnar honom än en gång, och de möts ensamma. De hamnar i säng, och Isabella får äntligen en riktig karl. Lyckan blir återigen kortvarig, då Robert de Bruce VII (pappa Bruce) ser till att locka Wallace i en fälla. Wallace grips och förs till London, där han åtalas för högförräderi och annat skoj. Kung Edward ligger för döden, och Isabella hämnas på sin svärfar genom att berätta att det barn hon väntar (den framtida Edward III) är Wallaces... Denne utsätts för grym tortyr innan han avrättas och styckas. Som slutscener får man se unge Robert de Bruce leda skottarna till deras största seger mot engelsmännen: slaget vid Bannockburn. Slut!
Ja, det var ju ett häftigt historiskt drama, med bara ett större fel: ungefär hälften är rent påhitt! Om du nu är typen som tycker att det är småaktigt att leta fel i filmer, kan du sluta läsa nu. Om du däremot är intresserad av hur det egentligen gick till, så fortsätt.
William Wallace föddes omkring år 1272 i trakten av Paisley. Hans far, Malcolm Wallace, var riddare och innehavare av lite land. År 1286 uppstod en konflikt om tronföljden, och kung Edward I utsåg John Baliol till skotsk kung år 1290. De blev osams fem år senare, och John bildade allians med Frankrike. Edward lät avsätta John, och gick in med sin armé år 1296. Han besegrade skottarna och tvingade John till fred. En annan hake är att om kronologin ska stämma med Williams ålder, borde han vara omkring 20 år när farsan dör (historiskt sett 1291), inte 10 eller så… Några bevis för att Edward I skulle ha infört "prima nocte" i Skottland finns inte (givetvis, vågar man nästan påstå).
Våren 1297 var orolig, och det är nu William Wallace gjorde entré på riktigt. Man vet inget om vad han gjort under sina första 25 år, men han tycks ha fått viss bildning i Dundee. Det sägs att han dödat en engelsk soldat i ett bråk, och att han sedan flytt. Hans fru ska ha mördats, och för att hämnas samlade han ihop ett antal karlar och angrep garnisonen i Lanark. Sheriffen dödades, och enligt vissa källor även resten av garnisonen (fast en krönikeuppgift om att det skulle rört sig om 500 man får tas med en nypa salt). Upproret spred sig, och snart hade Wallace en betydande armé. Edward skickade Earl John de Warenne för att kväsa upproret. Den 11/9 1297 möttes härarna vid Stirling Bridge. Skottarna anföll innan engelsmännen fått över hela armén till andra sidan floden,och segern blev total. Resten av året rensades Skottland från engelsmän. I december dubbades Wallace till riddare och utsågs till "Skottlands beskyddare". Edward återvände till England efter sitt fälttåg i Frankrike, och rustade en armé för att återta Skottland. Den 22/7 1298 besegrades skottarna vid Falkirk, och Wallace gav upp sin titel som "Beskyddare". Robert de Bruce VIII (född 1274) och Sir John Comyn "The Red" övertog titeln.
Man tror att Wallace begav sig till Frankrike år 1299, men från hösten detta år vet man inget om hans förehavanden, mer än att han ägnade sig åt gerillakrig. Den 5/8 1305 infångades han nära Glasgow, enligt vad som sägs efter att ha blivit förrådd. Han fördes till London, där han åtalades för förräderi. Han hävdade att han inte kunde förrått Edward, då han aldrig svurit trohet till denne. William Wallace hängdes, sprättades upp, halshöggs och styckades den 23/8 1305, och hans armar och ben skickades till Skottlands största städer, medan huvudet fick pryda London Bridge. Robert de Bruce, som försökt hålla sig väl med både Wallace och Edward, tog år 1306 livet av John Comyn (hans konkurrent om tronen), och lät kröna sig till kung. Efter flera motgångar lyckades han efter Edwards död 1307 återta initiativet. Då Edward II, som var en vek kung och dålig härförare, försökte slå ned Robert ledde detta till skottarnas största triumf mot engelsmännen, slaget vid Bannockburn 1314.
"Jaha", tycker nog många nu, "det stämmer väl med filmen?". Jodå, i stora drag kan inte ens Hollywood göra våld på historien, men det finns en hel del fel...
I filmens början dödas Williams far och bror. Han verkar vara omkring tio år gammal, vilket borde vara runt år 1282, men då regerades Skottland av kung Alexander III, så Edward hade inga skäl att härja omkring. För övrigt hade han fullt upp med att krossa ett walesiskt uppror. Bröllopet mellan prins Edward av Wales och Isabella förefaller inträffa år 1296. Här finns ett problem: prinsen var då 12 år gammal, och Isabella 1 (ett) år... I själva verket blev Edward prins av Wales först år 1301. Han dubbades år 1306, och gifte sig år1308, då Isabella kom till England. Kung Edward I dog i juli 1307 på väg till Skottland för att slåss mot Robert de Bruce. Det är här filmen tar sig stora friheter. Wallace kan ju knappast ha mött Isabella (annat än vid besöket i Frankrike, då hon var 4 år). Ställt i historiens skarpa ljus brakar hela slutet samman. Robert de Bruce VII (den sluge, spetälske fadern i filmen) dog 1304, och kan därför inte ha fixat Wallaces infångande. Edward I dog i Skottland två år efter Wallaces avrättning, och kan därför inte ha legat för döden i London. Edward III föddes 1312, och kan därför omöjligen ha haft Wallace som far, om nu inte denne lyckades göra en fyraåring med barn, som sedan varit gravid i tretton år... Det stämmer dock att Edward II var homosexuell, men jag tror knappast att hans far kastade ut någon älskare genom fönstret. När detta sker i filmen var prinsen egentligen 13 år gammal, så han anförtroddes knappast ansvaret för att slå ner upproret heller...
När nu den riktiga historien innehåller tillräckligt mycket dramatik, kan man fråga sig varför det ska behöva blandas in en massa historiska felaktigheter för att "bättra på" handlingen. Så när nu hela tidslinjen ställs på huvudet, förefaller de andra konstigheterna triviala. Slaget vid Stirling skedde vid bron över floden Forth, och inte som i filmen som ett snyggt uppställt slag på ett lämpligt fält. Skottarna intog inte York; möjligen Berwick-upon-Tweed (som av hävd var den stad som råkade värst ut p g a sitt läge vid gränsen). Några irländare nämns inte vid slaget vid Falkirk (elaka tungor säger att Guinnessbryggerierna ville ha produktplacering i filmen, så deras logotyp, den irländska harpan, förekommer på ett banér i slaget). Ett annat fel i filmen är att Robert de Bruce är närvarande på engelsmännens sida vid Falkirk;i själva verket var han omkring 15 mil längre bort, på sina ägor i Carrick. Mel Gibsons uppenbarelse är rätt märklig.
Nej - Skottarna bar inte kilt på 1200-1300-talet, det berömda plagget kom först i bruk i högländerna på 1700-talet, och tartanmönstret är dokumenterat tidigast på 1500-talet! Så filmen är faktiskt ännu mer felaktig... ;)
The Plantagenet Chronichles, red Elizabeth Hallam
The Scottish and Welsh Wars 1250 - 1400, Christopher Rothero
Blue Guide Scotland, John Tomes
Encyclopedia Britannica
"Wallace" (specialutgåva av "The Big Issue")
Fotnot: Många av sägnerna runt William Wallace uppstod i slutet av 1400-talet, främst genom Henry the Minstrels ("Blind Harry") försorg.
© 1996, 1999 Björn Hellqvist