Dumheter från filmens värld

I filmen "Bodyguard" imponerar Kevin Costner på Whitney Houston och publiken med att klyva en silkesscarf genom att släppa den och låta den singla ner på eggen. I själva verket var katanan en sådan där spansk dekorsak i rostfritt stål, och scarfen preparerad - ett klassiskt filmtrick. I verkligheten har inte silket sådan massa att det kan klyvas genom att landa på en egg, oavsett hur skarp den är.

I "Conan barbaren" så tillverkar Conans far ett svärd genom att gjuta det. Scenen är visserligen väldigt snygg, men resultatet skulle ha blivit en metallurgisk katastrof…

I många filmer med svärdsdueller kan man höra ett tydligt "tjinggg!" när svärden dras - till och med när svärdskidorna är helt av läder. Ljudet uppstår bara om man har ett mycket tajt svärd (inget glappande) och metall vid skidans mynning. Fånigast är nog "tjing"-ljudet i "Korpen flyger", när Gestur drar ut en kastkniv ur ett lik - och det uppstår ett metalliskt ringande!

De tuffa gnistor som kan synas när klingor möts (sa någon "Highlander"?) brukar trickas genom att montera på kopparsladd på klingorna och leda ström genom dem. Givetvis är greppen isolerade…

På tal om "Highlander", så finns där en hel del fantasterier. När Connor råkar hugga sin katana (2600 år gammal… säkert…) i en betongpelare, förloras en påtaglig bit av eggen (som Brenda senare hittar med en metalldetektor - hallå, har någon hört talas om armerad betong!?). Connor låter sig inte nedslås, utan tar några tag med sitt bryne och har snart en jämn, fin egg igen…

En av de dummare klichéerna är när man ser någon smida klingan på ett helt, färdigmonterat svärd. Klingorna smiddes och härdades före de hjaltades. Dessutom brukar man höra en skrällig klang när "smeden" hamrar på föremålet - ett säkert tecken på att metallen är kall och därmed klart olämplig att bearbeta.

Filmfäktning kan göras bra eller dåligt. Ett säkert tecken på dålig koreografi är när skådisarna står längre än en svärdslängd från varandra. De kan då bara träffa klingorna, inte varandra. En annan brist brukar vara om man upptäcker att själva fajten består av några grundläggande slagkombinationer och inte ger ett spontant intryck. Det kan ju vara en dålig fäktare förstås, men huvudpersoner brukar sällan vara dåliga fäktare, i alla fall inte deras roller...

En annan konstighet i filmerna brukar vara att hjältarna och fotsoldaterna konsekvent struntar i sådana där små bra detaljer som t ex sköldar. Istället för att skydda sig med alla till buds stående medel (t ex sköldar…), så pareras det vilt med svärdsklingor, som följdaktligen ser ut som sågar efter några minuter.