Den som tror att han kan hitta medeltida vapen i antikaffärer bör vara beredd på en besvikelse. I bästa fall hittar han en rostig pilspets eller två… Vad som finns är vanligen svärd och sablar från 1800- och 1900-talen i varierande skick och prisklass.
Det finns i huvudsak fem sätt att få tag på antika vapen: annonser, antikhandlare, mässor, auktioner och den privata samlarmarknaden. Annonser i lokalpressen kan ge varierande resultat; jag fick på en annons fyra svar, varav två var bra och de båda andra gällde rent skräp. På en annan annons fick jag inget svar alls. Man kan göra smärre fynd, med lite tur och kännedom om prisbilden. Antikhandlarna har vanligen de mindre intressanta objekten, då godbitarna redan sålts innan de kommit ut i butiken. Mässor, i synnerhet militariamässor, lider av att godbitarna ofta bytt ägare redan innan dörrarna slås upp för besökarna. På auktionerna kan man hitta vapen för priser mellan 1200:- och 120.000:-, och med lite tur kan man gör ett kap. Den privata samlarmarknaden är svår att komma i kontakt med om man inte känner en seriös samlare; av naturliga skäl brukar samlarna hålla en mycket låg profil. Väl inne i de kretsarna kan man få tag på de riktigt sällsynta prylarna – om man har resurserna – till priser under de som kan förekomma på auktioner. Här följer några exempel på vad som kan återfinnas:
Militära vapen - svärd och sablar som använts av de olika vapengrenarna. Officersvapen brukar betinga högre priser än manskapsvapnen. Faskinknivar ser ut som kortsvärd och användes av ingenjörstrupper och pionjärer.
Övningsvapen och värjor för sportfäktning - dessa är ofta i mer eller mindre dåligt skick. Övningssablar brukar mer se ut som sågar…
Teatervapen - ofta simpelt tillverkade svärd som använts för teater och film. Kan förväxlas med äldre vapen av den mindre bevandrade.
Dekorativa vapen - vanligtvis 1800-talskopior av äldre vapen. Några av dessa kan ha delar från äldre vapen. Varierande kvalitet, men välgjorda exemplar kan vara attraktiva.
Ordenssvärd - vanligen frimurarsvärd och liknande. För ceremoniellt bruk och att bäras till högtidsdräkt.
Dräktvärjor - små, lätta värjor som bars till uniformen på 1700- och 1800-talen.
Exotiska vapen - vanligen spjut och eggvapen som tagits hem av missionärer och turister. Sudanesiska svärd har stora likheter med medeltida svärd från Europa. Persiska och indiska vapen brukar vara mycket dekorativa.
Japanska svärd - här finns det anledning för en VARNING! Om man har för avsikt att köpa ett japanskt svärd som samlar- eller investeringsobjekt måste man veta vad man håller på med. Det finns många fällor, varav följande bara är de vanligaste:
Sedan många år har det förekommit en omfattande handel med kopior av uniformer, hjälmar, dolkar, medaljer och annan militaria från till exempel Tredje Riket. De allt skickligare tillverkarna/förfalskarna (i vissa fall till och med originalfabrikerna) har gjort att det blivit svårt att skilja värdefulla original från nytillverkade kopior. Det ligger mycket pengar i detta, då alla samlarföremål det är brist på riskerar att kopieras av skrupelfria tillverkare och säljas av giriga "antikvitetshandlare". Denna tråkiga utveckling har även nått samlarmarknaden för antika svärd. Vissa svärdstyper har varit föremål för kopiering sedan länge (exempelvis officersvärd från Tredje Riket), och 1800-talsförfalskningar av medeltida svärd är inget okänt fenomen. Vad som nu börjar dyka upp är välgjorda kopior av militära svärd och sablar från 1700- och 1800-talen, till exempel brittiska, franska och amerikanska vapen. Dessa kan ha mycket välgjorda och etsade klingor, faktoristämplar och kungliga monogram. Till och med experter kan ha svårt att skilja kopior från original, i varje fall så länge de bara ser svärdet på bild. Här kan det behövas en klargörande: det är inget fel i att tillverka ett svärd med den sittande regentens monogram, till exempel ett brittiskt svärd m/1897 med "E II R" (Elizabeth II Regina), men när man nytillverkar en 1897:a med "VR" (Victoria Regina, 1837-1901), så är det i princip en förfalskning. När man sedan åldrar svärdet artificellt (lite ytlig korrosion med hjälp av salter och syror) och säljer ett indientillverkat 1800-kronorssvärd för minst det dubbla, med påståendet att det är ett original, så förstår man att antikvitetsmarknaden kan bli mycket osäker.
Vad kan man du göra för att undvika att bli lurad? Givetvis så hjälper det att vara påläst och förtrogen med originalvapen - ingenting ger sådan känsla för vad som är äkta som att hantera original. Dessutom är troligen minst 99% av de svärd som säljs av svenska antikvitetshandlare äkta vara. Var försiktig med auktioner och auktionssajter som till exempel eBay och annonstidningar som t ex Gula Tidningen. Vapen köpta på auktioner har man ingen returrätt på, medan ett vapen från en seriös antikvitetshandlare alltid kan reklameras. Se helst till att få hantera svärdet innan du köper det. Var misstänksam mot svärd som vanligtvis är sällsynta, särskilt om de ser "för bra" ut (det vill säga nyare än deras föregivna ålder; fast det kan också vara att någon klåfingrig typ putsat upp det och därmed tagit bort patinan). Det har förekommit nytillverkning av svenska militära blankvapen, främst karolinska, som ibland säljs under förespeglingen att de är äkta. Dessa vapen kan dyka upp igen på auktioner och i affärer, så det finns alltid en risk att man går på en nit.
Ett antikt svärd är givetvis mer värt om det är i fint skick, har skidan bevarad, är sällsynt, osv. För den mindre kräsne finns det en hel del som de seriösa samlarna är ointresserade av, och därmed billigt. Det kan vara intressant att starta en samling med t ex militära svärd från 1800-talet. Man kan komma undan med 1500 - 2000 kronor för ett mer än etthundra år gammalt vapen. Köp aldrig ett vapen på annons eller auktion utan att ha haft möjlighet att inspektera det först. Att samla antika vapen är roligt och intressant, men förutsätter vissa grundkunskaper. Skaffa dessa först innan du spenderar ditt livs besparingar på något du kan komma att ångra. En tumregel är att man bör lägga åtminstone 10% av sin tänkta budget på referenslitteratur.
Vad bör man titta efter? Är klingan fräsch, eller har den hack, rostfläckar, kraftiga korrosionsskador och/eller är hårt slipad? Är hjaltet i gott skick, eller har det stukade parerstångsarmar, böjda/bucklade byglar och plåtar, eller fattas det delar? Har kaveln intakt lindning, eller är den trasig eller omlindad? Som exempel kan tjäna värja m/1685, den s.k. kommissvärjan. Detta vapen tillverkades i minst 330.000 exemplar, men under årens lopp har de förlorats, skrotats, kortats (till marinhuggare på 1800-talet) och farit illa i största allmänhet. En marinhuggare med avlägsnad tumring, annan kavellindning och nedslipad, trött klinga kan betinga 4000-5000:-. Sådana exemplar kallas ”lik” av samlare, med god anledning. En kortad m/1685:a med tumringen och lindningen i behåll, och med fin klinga kan vara värd 10.000:-, medan en intakt värja med fullängdsklinga och fin kondition kan gå på 25.000:-.
Jag vill avsluta med att påpeka att jag inte på något vis vill avråda från samlande av antika vapen - tvärtom! Det är en stimulerande och fascinerande hobby, där man kan finna fina vapen för mindre än 3000:- Vad man som köpare måste tänka på är att vara påläst om vad som utmärker originalsvärd, och vad som är rimliga priser för dem. Det latinska "caveat emptor!" ("varning, köpare!") är mycket tillämpligt inte bara när det gäller svärd… Med kunskap och lite tur kan man bygga upp en samling för en relativt rimlig penning, och är man bara uppmärksam så kommer samlingen att bli något man kan vara stolt över.