Jag får ganska ofta frågor om hur svärdsbälten ska se ut. Då ämnet egentligen kräver en mycket större artikel, skulle jag vilja ge en mer fullständig överblick, men bättre en liten artikel än ingen alls…
Den typ av upphängning jag beskriver här är vanligt förekommande från omkring år 1220 och hundra år framåt. Den ser komplicerad ut, men är i själva verket rätt enkel. Det är viktigt att man väljer rätt typ av läder. Hjort eller älg är bra val, men de flesta läder som inte är för töjbara går bra. Man vill inte att lädret ska töja sig, då svärdet kommer att bete sig som en jojo när man går med det vid sin sida, eller ännu värre: att bältet börjar slacka så att svärdet hamnar nere vid knäna. Lädret bör vara omkring 1,5 mm tjockt och inte för glansigt eller halt. Det bästa är att först göra en mall i något hyfsat styvt tyg, så att man inte tar i i underkant och blir tvungen att kassera dyrt material. Räkna med att bältet kräver en läderbit på ditt midjemått + cirka 60 cm. Använd en skarp kniv, och var beredd på att behöva göra flera inpassningar innan flätningen känns bra. Poängen med att ha två bältesdelar är att skillnaden i avstånd mellan deras placering på skidan gör att man får rätt vinkel för bekvämt bärande. Detta måste passas in innan man gör den slutgiltiga monteringen; svärdsskidans slut bör befinna sig ungefär 20 cm bakom vaden. Observera att vid ”1”, så ska den övre delen av bältesremmen flätas igenom snitt i skidans skinnklädsel, och stoppas in under sin egen början för att låsa sig själv. Vid ”2” ska flätningen gå igenom snitt där den nedre bälteshalvan bildar ett dubbelt lager, annars hålls inte kontruktionen ihop. Rätt utförd blir den här bältesupphängningen tidsriktig, bekväm och hållbar.
Statyn av Ekkehard i Naumburg-domen, Tyskland omkring år 1250. Observera bältets båda slitsar, som är till för tungorna i den andra bältesändan (virade och knutna runt skidans nedre del).
En av få bevarade svärdsskidor från 1200-talet. Den tillhör Sankt Mauritius-svärdet, Turin, Italien.
Modern rekonstruktion utförd av Peter Johnsson, Uppsala. Svärdet och skidan hör till Peters tidigare arbeten, och är inte representativa för hans nuvarande nivå.
Text © 2002 Björn Hellqvist