”Battleready” är ett ofta förekommande uttryck på amerikanska (och andra) websidor med svärdsförsäljning. Ordet används i ett positivt, förstärkande syfte för att framställa ett nytillverkat svärd som ett vapen med prestanda mer eller mindre likvärdiga originalets. Genom att utmåla svärdet som ”klart för strid” får man intrycket att svärdet är välbalanserat, korrekt härdat och tåligt nog för att användas i verklig strid (om man nu skulle råka hamna i en…). Men stämmer detta? Jag vill påstå att ”battleready” är den mest missbrukade reklamfrasen bland svärdsförsäljare, och att den sällan speglar verkligheten. Varför tycker jag det? Skälen är flera…
De svärd som säljs såsom varande ”battleready” är ofta billigt hantverk från tredje världen-länder som t.ex. Indien, Pakistan och Filippinerna. Utöver att de sällan har några större likheter med historiska svärd, så är vanligen vikten för hög och balansen fel. Detta gör dem svårhanterliga, vilket inte är något man vill uppleva i en strid. Vidare så är klingorna ofta tjocka och med felaktig eggvinkel. Resultatet blir att svärdet uppför sig mer som en yxa än ett svärd, det vill säga att det blir svårt att få bra, skärande hugg. Slutligen så har vi själva kvaliteten. En del svärd har för dålig härdning. Den kan antingen vara för mjuk, varvid klingan kan böjas och förbli böjd, samt ha svårt att behålla skärpan. Andra kan vara för hårda, vilket gör att klingan kan knäckas och att små flisor kan brytas från eggen. En annan svag punkt är tången, som kan vara för smal. Typiskt för billiga svärd är att tången är gängad för att knappen ska kunna skruvas på. Då knappen ofta är för tung (för att balansera den tjocka klingan), kan kombinationen med en gängad, smal tånge (där den gängade delen inte sällan är ditsvetsad) leda till att den bryts antingen vid skuldran (övergången från tången till klingan), eller där tången går in i knappen. Knappast ”klart för strid”… snarare ”klart för problem”.
Man kan med fog hävda att så gott som alla svärd duger som vapen. Det går att döda med en dåligt härdad bit stålplåt med ett slarvigt hopkommet fäste, men det är inte det som är poängen. Om ett svärd ska anses vara ”klart för strid”, så måste det ha en rätt hög grad av funktionalitet. Visserligen fanns det rätt dåliga svärd bland de som gjordes förr, men knappast så dåliga som de billigare svärden av idag. Bland nytillverkade svärd kan man sätta miniminivån vid t.ex. de tjeckiska tillverkarna och Del Tin, men om man ska ha något som verkligen gör skäl för benämningen ”klart för strid”, så måste man börja titta på svärd i 5000-kronorsklassen och uppåt. Fast inte ens här är det säkert att smeden kan sin sak; risken finns att man betalar för snygg finish, men inte för motsvarande prestanda. Därför ska man vara försiktig med begrepp som ”battleready”, både som försäljare/tillverkare och som kund. För även om svärdet aldrig ska användas till något annat som väggprydnad, så är det stor skillnad på ett svärd som inte ska användas och ett som skulle kunna användas.